Jag hatar mina föräldrar väldigt mycket. De brukar ofta bli arg på mig för att jag sitter vid datorn för mycket. Jag gillar sånt som de hatar, och hatar sånt som de gillar. Jag håller på med Hacking och Phreaking (när man hackar telefonväxlar och sånt). Jag har även börjat med Graffiti. Pappa hatar graffiti, och jag visade honom en film som heter Area 08 där de målar graffiti hela tiden. Han blev skitsur på mig. Jag kan inte beställa hem spraykannor, för det skulle nog inte mina föräldrar gilla. Jag träffar hackare/phreakare som jag har pratat med på internet. Mina föräldrar kom på mig en gång, och de blev jättearga. Jag vet att mycket av det jag håller på med är olagligt, men jag gör det för att jag hatar mina föräldrar. Jag vill ibland bli tagen av polisen, så jag hamnar i ungdomshem och slipper mina föräldrar. Vad kan jag göra? Ska jag fortsätta med det jag håller på med och hoppas att jag åker fast? Jag gillar en tjej i min klass väldigt mycket. Hon vet att jag gillar henne, men hon vill inte vara mer än kompis med mig. Vi gillar varandra som kompisar, men jag vill inte bara vara kompis med henne. Vad kan jag göra? Jag blir varm varje gång jag pratar med henne. Till och med när jag tänker på henne. Jag skriker inombords varje gång hon pratar med någon annan kille, eller skrattar åt någon annan killes skämt. Jag vet att jag kan vänta och hoppas på att hon börjar gilla mig. Jag antar att jag får försöka vara snäll och trevlig mot henne så ofta som möjligt och hoppas att hon börjar gilla mig. Tror ni att det fungerar? Jag är väldigt osocial och har svårt att ta kontakt med nya människor. Är det onormalt? Jag går i nian och jag tycker att en tjej i sjuan är söt. Är det onormalt? Skulle vara glad om jag kunde få svar på detta. Jag känner mig väldigt ledsen, men jag vågar inte visa det.

---

SVAR

Nej, jag tycker inte att du skall fortsätta med det du håller på med och hoppas att du åker fast. Det är en ganska dålig lösning för dig själv, varför jag tycker du ska hitta en bättre. Att göra olagliga saker bara för att demonstrera mot dina föräldrar, för att komma ifrån dom, eller få dom att förstå att du inte mår bra, skadar dig i första hand, och inte dom. Det är klart att dom blir besvikna och så vidare om det inte går bra för dig, men i första hand är det ditt eget liv du förstör och inte deras. Att förstöra sitt eget liv för att man känner besvikelse och hat gentemot sina föräldrar, är att låta föräldrarnas beteende styra hela ens liv. För det innbär ju i förlängningen att ditt liv blir förstört pga deras beteende, vilket är en dålig lösning för dig. Det är ju du som ska leva med ditt förstörda liv sedan, inte dom.
Nej, om du har problem med dina föräldrar och känner att du inte mår bra hemma, tycker jag att du skall försöka få tag i någon annan vuxen som kan hjälpa dig komma fram till andra lösningar på situationen. Mitt råd är att du går direkt till kuratorn i skolan, och berättar för henne/honom hur du har det. Om du har någon lärare du litar på och känner förtroende för skulle du kunna prata med henne/honom i första hand också. Men välj det alternativ som känns lättast.
När det nu är svårt för dig att visa hur ledsen du är för andra, så skulle du också kunna skriva ner hur du mår, och lämna det till kuratorn så hon/han fick läsa först. Sedan kanske det känns lättare för dig att prata. Men tänk på att man inte behöver vara duktig på att prata om hur man mår när man kommer till kuratorn. Det hjälper hon/han en med, så det viktiga är bara att du tar första kontakten personligen eller via ett brev till henne/honom. Du kan också gå till kuratorn på närmaste Ungdomsmottagning och få samma hjälp där.
Träffar du bara en kuratorn så kan ni tillsammans sedan bestämma hur ni ska göra med dina föräldrar, dvs om ni ska prata med dom tillsammans, om kuratorn ska göra det själv, eller om ni ska låta bli att dra in dom och koncentrera er på dig istället. Dom här vägarna är bättre att gå än att göra massa olagliga saker för att få dom vuxna att förstå att du inte mår bra. Dom förstår faktiskt bättre när man säger hur det är, än när man bara ställer till det för sig, för det blir så jobbigt för en själv då också. Så sätt dig istället vid din dator och skriv ner hur du har det och hur du mår, så kan du fundera över ifall du ska maila det till kuratorn på skolan, eller om du bara ska ha med dig det som stöd när du går dit.


När det sedan gäller den här tjejen du gillar så tycker jag att du redan vet vad du kan göra. Att vara trevlig och snäll mot någon man gillar gör ju att hon kanske med tiden börjar gilla dig tillbaka, men du bör samtidigt veta att det inte är någon garanti. Kärlek är ju tyvärr jobbig ibland, just för att det aldrig finns några garantier för att man ska få den man gillar. Men det behöver ju inte hindra en från att försöka, bara man inte håller på så länge att man själv börjar må för dåligt av det, för då är det nog bättre att ge upp och försöka komma över sin olyckliga kärlek istället.
Men det är inget onormalt att du tycker en tjej i sjuan är söt. Det är ju ingen större åldersskillnad mellan er, även om vissa ungdomar idag är lite rädda för att säga att dom gillar någon yngre. Att du sedan inte är så social, kan ha många orsaker, men du är fortfarande så ung, så mycket kommer att förändras. Det är inte onormalt att ha svårt för att ta kontakt med nya människor, men som jag sade så förändras ofta sådant när man blir lite äldre, men är du själv orolig för detta, så kanske du för din egen skull borde testa att lägga mindre tid ensam framför datorn, och mer tid på att försöka träna dig i att ta kontakt med andra. Det kan man göra genom att tex gå med i någon förening, eller rent allmänt försöka hänga med sådana man känner, ut på saker där man kan träffa andra. Men gör som du känner för i detta avseendet, det viktigaste nu är ändå att du tar kontakt med en kurator så du kan få hjälp i din situation utan att behöva förstöra ditt liv.