Julgranens rafflande historia

Men varifrån kommer egentligen traditionen att släpa in ett stort, bökigt och taggigt träd i huset? Och varför klär man den?

Vi tar det från början:

”Smyckade julträd” nämns faktiskt redan under den mörka medeltiden, men det var inte förrän ungefär 600 år senare, på 1700-talet, som de första julgranarna började dyka upp i de svenska stugorna. Denna julgransvåg kom från Tyskland och de allra första granarna smyckade man med saffranskringlor - vilket kanske inte är helt vanligt idag. Granarna var dock väldigt små och stod för det mesta på matborden och det var inte förrän på 1800-talet som man började kånka in granar som nådde till taket. På 1920-talet tog man sedan det hela lite längre genom att börja resa stora och ståtliga julgranar runt om i städerna.

The gransorts

Det finns fyra huvudsakliga julgranssorter. Den absolut vanligaste (och billigaste) granen, som står i 80 % av de svenska hushållen, är den så kallade Rödgranen. Känner man emellertid för att gå upp ett snäpp i granstandard kan man inhandla en Kungsgran som är förärad med mjukare och plattare barr som dessutom inte faller av lika lätt. Och känner man sig lyxigast av alla kan man köpa en Silvergran som har blågröna och silverfärgade barr. De återfinns dock oftare i affärernas skyltfönster snarare än hemma hos oss vanliga dödliga.

Den nyaste julgranssorten är Plastgranen som lata (eller allergiska) familjer sedan 80-talet har börjat ersätta de vanliga granarna med.



The symbolik

På medeltiden hade julgranen varken som uppgift att stå och se fin ut i folks hem eller vara skydd för julklapparna, den fungerade istället som en helig symbol och hade för avsikt att hålla borta onda makter. Bland de kristna sa man att granen behöll sin gröna färg tack vare att Jesus en gång hade fått skydd undan regnet under just en gran.

Man kan även läsa i Carl von Linnés 1700-talsbok ”Flora Oeconomica” att man förr i tiden strödde granris på golvet för att rummet skulle få en ren och fräsch doft. På den tiden fanns det kanske ingen Ajax Fête des Fleurs och då fick man nöja sig med något enklare för att kunna känna sig lite fashionabla.

I Jämtland strödde man dock barr utanför ytterdörren för att hålla gengångare och spöken borta. Det sades att gengångarna gick barfota och då var det ju givetvis smärtsamt för dem att vandra över en massa vassa barr.

The pynt

Vad man hängde i granen förr i tiden berodde mycket på sociala skillnader. De rika kunde ha karameller, kakor, vaxljus och glasdjur, medan de lite fattigare fick nöja sig med vaddtussar, ett par äpplen och några stearinljus. Äpplena användes dock inte för att det skulle vara fint utan främst för att tynga ner grenarna så att ljusen skulle sitta rakare. Julgranspyntet såsom vi (moderna) människor känner till det började dyka upp på städernas marknader på 1800-talet. De pyntsaker som kom först var de klassiska julgranskulorna som på den tiden var handblåsta (och gissningsvis ganska dyra), samt de färgglada smällkaramellerna.



The Tjugondedag Knut

Denna dag var det meningen att julen skulle dansas ut ur stugorna och man skulle trycka i sig all mat som hade blivit kvar från julhelgens frosserier. En ganska besynnerlig tradition man hade förr i tiden var att ungdomarna i byn skulle springa runt och slå på husknutarna med träklubbor för att på så vis markera att man skulle slänga ut julen.

The mys

Och för att ni ska komma in i den här underbara julstämningen redan idag så bjuder jag er en video där Filip & Fredrik och Ernst Kirchsteiger umgås i en stuga till tonerna av ”Wham – Last Christmas”.

Kan det bli mysigare?