Avtrubbade jul

Det har varit jul, och det blev ganska kallt också. Men inte så kallt, det vet alla vid det här laget - klimat, klimat, klimat. Stor grej, det där. Det är av stor negativ betydelse att klimatet förändras, men det råder man inte bot på genom att göra det till ett för individen frivilligt val att bättra på problemet. Det finns dessutom värre saker vad gäller miljön än klimatet (vi är för många och tar upp oproportionerligt mycket yta, vi förorenar betydligt mer än luften, vi utrotar djur- och växtarter hit och dit och så vidare). Men för att folk i gemen skall kunna vakna upp till sådana insikter krävs effektiv information, och det är här samhället har svårt att komma någon vart. Det råder helt enkelt inflation i informationsdjungeln.

Det som oroar mig är den tendens vi märker att klimatfrågan blåses upp i media något oerhört, men varningssignalen urvattnas fullständigt. Det jag menar är att framför allt Aftonbladet och Expressen - men egentligen alla populära nyhetstidningar - drivit ett så absurt sensationsmakeri kring andra egentligen helt ointressanta företeelser att när en händelse verkligen kräver stora rubriker, så kommer ingen att reagera. När tabloiderna väl lyder "Jorden går under i morgon" (och de faktiskt menar det) så är det "business as usual" för gemene man. För att följa ämnet: när det står att vi verkligen måste ta tag i miljöproblemen, så är det ingen som tar det på riktigt allvar. Det är ungefär som när priserna konstant ligger på 99:90 kronor, aldrig den jämna hundralappen: till slut anpassar sig folk till detta stormarknadernas sätt att lura människor till att köpa till ett "billigare" pris, att man i sitt sinne per automatik lägger till de tio sista örena och nästan instinktivt omvandlar alla "99:90" till "100". När någon väl ser ett jämnt pris känns det väldigt konstigt och ser förstås alldeles för mycket ut. Sådant säljer inte.

Folk vänjer sig, tråkigt nog. Det är förstås någonting fullt naturligt och har säkerligen varit en viktig del i artens överlevnad, men det att vänja sig kan som vi ser lika gärna fungera på ett sätt som motarbetar våra goda uppsåt. Man vänjer sig vid skvallerpressens rubriker tills det blir vardagsmat, man vänjer sig vid alarmen tills de blir en del av vår vardagliga ljudbild. Vår naturliga instinkt att reagera särskilt mycket på starka intryck vad gäller färg, ljud, dofter och annat har helt dränkts i ett myller av reklamskyltar, borrmaskiner och parfymer, så pass att vi lärt oss att inte längre ta någon större notis om det överflöd som omringar oss. Den mänskliga hjärnan är ett fantastiskt flexibelt organ, på gott och ont. Även när informationen vi tar in i sig är intensiv, så spelar det ingen roll eftersom mottagaren är avtrubbad, och så länge vi får lika många eller fler intryck som innehåller information om de senaste händelserna i populära tv-serier, om popdivors relationsproblem och annat av mindre nödvändigt innehåll, så kan inga rubriker i världen längre få oss att höja på ögonbrynen. Avtrubbningen är farlig för oss på det sätt att vi får svårare att uppfatta verkligheten som den är; våra sinnens tillförlitlighet försämras som under en billig fylla.

Finns det någon lösning på det här då? Naturligtvis finns inte problemet över huvud taget i ett samhälle byggt på vettigare grunder, men eftersom det måste tillhöra framtiden, är det förstås en tillfällig lösning vi är ute efter här, en som låter den enskilde individen att så att säga "stå ut tills vidare". Problemet har blivit en ofrånkomlig del av samhället vi lever i och andningshålen är få, men kanske är det dessa andningshål som är vår enda hjälp för att vi inte skall bli avtrubbade. Titta bort från tv- eller datorskärmen ibland, spring ut i skogen och ta en paus från allt samhället ger och upplev den "naturliga naturen" ett tag. Kom sedan in igen och märk hur det som kanske blivit en vana och verkat normalt faktiskt är en enda galenskap. Avbrotten behövs regelbundet för att kunna bli den sunda människa som kommer "utifrån" och ser vansinnet, ungefär som barnen som ser kejsarens nya kläder.



Julen bjuder på mycket fint: god mat, trevliga människor, förhoppningsvis nyttiga julklappar och en väldoftande gran. Men man kan kanske inte begära att släkten inte sätter på dumburken någon gång under kvällen när man egentligen skall vara social. Nu skall vi inte demonisera, men när sådant där händer och den härliga gemenskapen utbyts i gemensam dårskap, kan det vara både skönt och nyttigt att ensam ge sig ut i vintermörkret, tvätta av sig dårskapen, andas in, hålla andan för att sedan åter ge sig in i myllret vi kallar civilisation. Det falska leendet kan bli mer uppriktigt när man har med sig ett nattligt äventyrs erfarenheter i sinnet.