Counting Crows släpper nytt album

Orsaken är inte panikångest, utan att jag precis fick reda på att Counting Crows, en av mina favoritgrupper, kommer att släppa ett nytt album den 28 mars. Saturday Nights, Sunday Mornings är skivan döpt till, och blir deras första riktiga album på sex år. Skivan är uppdelad i två avdelningar. Den första delen, Saturday Nights, är mer mörk och rockig, medan den andra, Sunday Mornings, är lugn och akustisk. Sitter du nu med ögonbrynen intill hårfästet och inte har en aning om vil...

Orsaken är inte panikångest, utan att jag precis fick reda på att Counting Crows, en av mina favoritgrupper, kommer att släppa ett nytt album den 28 mars. Saturday Nights, Sunday Mornings är skivan döpt till, och blir deras första riktiga album på sex år. Skivan är uppdelad i två avdelningar. Den första delen, Saturday Nights, är mer mörk och rockig, medan den andra, Sunday Mornings, är lugn och akustisk.



Sitter du nu med ögonbrynen intill hårfästet och inte har en aning om vilka Counting Crows är?

Lugn. Jag ska förklara.

Bandet, som fritt översatt blir Räkna Kråkor (fråga mig inte), bildades av frontfiguren Adam Duritz och gitarristen David Bryson i San Fransisco 1991. De började som en akustisk duo som åkte omkring och spelade på små klubbar och barer runt om i Kalifornien. Så småningom anslöt sig fler medlemmar till bandet, och ’93 släppte de plattan August and Everything After, som av många anses vara världens absolut bästa album.

Det som gör att jag skulle kunna spela Counting Crows samtliga skivor varje vaken stund till mina öron ruttnar och ramlar av är två anledningar. Först och främst har Adam Duritz en av världens mest hållbara röster och han skulle antagligen sjunga som en välsvarvad lärka om man så väckte honom fyra på natten och körde ner en osthyvel i hans hals. Den andra anledningen är bandets förmåga att göra helt olika versioner av samma spår, vilket gör att det känns som att de gör covers på deras egna låtar.

Lyssna exempelvis på originalversionen av deras kändaste låt Mr Jones (du kommer nog känna igen den):




Och lyssna sedan på den här liveversionen som är precis lika bra som originalet. Här har de dock ändrat betoningen på verserna och dessutom slängt in ett välljudande dragspel.

(Den börjar efter 2½ minut efter att Adam har berättat vad låten handlar om.)




Gillade du det du hörde tar vi ett till exempel, för skojs skull. Originalet av Angels of the silences är en ganska hård rockdänga, men när de uppträdde på Storytellers drog de av denna akustiska och fruktansvärt mysiga version:




Tänker du ”Wow, vilken jävla grupp” ska Erik Nahlén vara hygglig nog att bjuda på ytterligare några låttips:

Anna Begins (lyssna bara på refrängen, aaaargh)
Round Here
Omaha (väldigt förfest/allsångsvänlig)
I Wish I was a Girl
High Life
Holiday in Spain
Colorblind (fanns med i filmen En Djävulsk Romans)
Have You Seen Me Lately?
Accidentally in Love (deras nyaste singel som medverkade i Shrek 2)