Okänd
Tjej
jag har inte lika många kompisar som min kille!Jag flyttade till en mindre by på landet ca tolv mil från min gamla hemstad sthlm för två år sedan.I början var jag varje dag i sthlm pga skola och fritid och tyckte det var lite jobbigt att resa men alla kompisar hade jag där.Sen träffade jag min pojkvän som bor i samma by som jag och vi umgås varje dag nästan.Jag är inte i sthlm mer än en gång i månaden nu pga att jag går i gymnasiet här istället.Här har jag nya vänner,men inga som jag umgås med på fritiden.Då umgås jag med min familj eller min pojkvän.Vi är väldigt seriösa och ska förlova oss,vi vet att det kan hålla livet ut om vi vill och det vill vi båda,vi har pratat om familj och allt(han är 19 och jag är 17).Mitt problem består i att han har en bekantskapskrets i den här byn,han har sina fyra närmaste killvänner här.Han har inte en stor bekantskapskrets utan mer få,nära vänner.Jag däremot har bara en jag kan kalla kompis här i byn,en trettonårig tjej.Men vi är på intet sätt nära vänner,vi har kul ihop då och då för våra föräldrar är bekanta.Min killes kompisar och jag funkar väl okej ihop,men jag blir väldigt fort trött på dem,de är inte alls som min kille,de är mycket mer grabbiga med porr och fest och datasurfande,mer den stereotypa tonårsgrabbsbilden.Ibland avskyr jag dem men jag väljer att helt enkelt inte umgås med dem.Grejen är,att jag kan känna mej så ensam ibland.Min kille inte bara har vänner att vara med förutom mig,han har dessutom ett större behov av att ha tid för sig själv då och då.Jag känner mig så beroende av honom,jag vill inte ha det såhär!Så fort han vill umgås med sina vänner så känner jag mig utanför och det får mig i sin tur att känna mig dålig,för självklart behöver han tid med sina vänner,precis som jag behöver tid med mina.Men när jag en gång i månaden besöker mina vänner i sthlm så kan ju har hänga med SINA vänner här hemma,men när han hänger med sina vänner så kan det vara ngt som bestäms samma kväll,och då har jag ingen chans att åka till mina vänner.Jag har verkligen försökt skaffa vänner,men bussarna härifrån till närmaste stad går inte efter klockan fem och hem går det inga och här i byn bor inga jämnåriga som jag trivs med.Hur ska jag göra?Jag vill bara flytta in till stan med min kille och ha en egen bekantskapskrets inom räckhåll,så jag kan bara titta in när jag vil till mina vänner, så att båda får ha det så.Han har bott i denna byn hela sitt liv så vi har olika förutsättningar för kompisar…Hur ska jag stå ut tills dess?Jag har tagit upp det med min kille,han erbjuder mig att hänga med ibland,men det vill jag ju inte som sagt…situationen känns omöjlig…
SVAR
Det är en svår situation du beskriver och den är till viss del omöjlig då det inte går att trolla fram mer människor i den byn där du bor. Inte heller är det så lätt för dig att börja umgås med din killes vänner när du inte trivs med dom och deras sätt. Normalt sett kan man ju fördra med att ens partner har vänner man inte gillar, även om det finns en hel del som har invändningar mot det också, men i det här fallet ställs det ju på sin spets eftersom du inte har så stora möjligheter att skaffa dig vänner som du kan träffa så där spontant som han kan med sina. Enda lösningen som jag ser det är det som du själv är inne på, nämligen att ni flyttar någonstans där båda har en chans att hitta vänner att umgås spontant med. Fram tills ni kan det, så får du försöka att planera in fler träffar med dina vänner i Sthlm, även om det är jobbigt att åka. Kanske kan du även få vissa vänner att komma till dig någon gång, så även du kan umgås med kompisar på hemmaplan. Men som sagt, tills ni kan flytta så får du nog försöka lösa det på det här sättet.
Sedan vet jag inte vad din kille tycker om att flytta lite längre fram. Är han positiv till det, är ju det bra, men är han negativ och känner sig rotad i byn så han inte vill lämna kompisar och familj, kommer ni få nya problem längre fram. Ibland är det så att man helt enkelt inte löser sådana här problem så förhållandet till slut spricker, men det behöver inte gå så illa om båda är beredda att prioritetera varandra i första hand, och se till att båda har en möjlighet att må bra. På det viset kan det ju vara mer rättvist om ni flyttar till en större stad där ingen av er bott, så ni båda har samma förutsättningar. För flyttar ni till Stockholm, kan ju problemet uppstå igen, fast omvänt eftersom det då är du som har dina vänner, medan han inte känner någon.
Det viktiga i sådana här situationer är därför att man pratar med varandra och försöker hitta lösningar som båda kan vara nöjda med. Ibland kan det innebära att man tar mer hänsyn till den ena under en period, och sedan försöker man ändra så att man mer tar hänsyn till den andra. Förhoppningsvis kan man hitta en lösning som tar hänsyn till båda, men ibland tvingas man välja, och då är det viktigt att man försöker kompensera det längre fram så inte en i förhållandet får stå tillbaka hela tiden, för då brukar det inte hålla i längden.
Så, prata med din pojkvän om framtiden och försök även "stå ut" den tid du behöver genom att åka lite oftare, och även försöka få dina vänner att besöka dig. För då kommer du inte känna dig lika beroende av honom och ensam längre.
Visningar : 684
