Tar det aldrig slut?
Det finns många som anser att denna orddiarré endast är provocerande och tråkig, ett försök att få folk att engagera sig i ännu en fanatisk idé. Jorden har fungerat hittills, varför skulle den braka samman nu?
Mitt och många andras svar på detta är: Stackars, stackars kommande generationer; dina blivande barn och barnbarn, om du vidhåller åsikter som de ovan nämnda.
Det här är den första delen av två i en debatterande artikel för jordens och mänsklighetens fortlevnad och mot ignorans och strutsprinciper.
Del I
Här står jag. Där är världen. Nej. Här står jag i världen. Världen och allt den innehåller angår mig, vare sig jag vill det eller ej, för vem har uppfostrat, närt och lärt mig om inte världen?
Visst är jag medveten om världen, eller är jag? Jag är medveten om min värld, den värld där jag går upp klockan åtta, äter frukost, tar bussen till skolan, utbildar mig, äter skollunch och sedan tillbringar eftermiddagen och kvällen som jag vill. I någon annans värld hade jag ansett det självklart att jag skulle vara tvungen att gå upp klockan fyra på morgonen, inte äta frukost, gå till det påhugg jag har för tillfället och där jobba tills ryggen värker och händerna börjar gå sönder. Jag kan eventuellt få äta en brödkant och dricka en munfull smutsigt vatten för att sedan arbeta vidare till sena kvällen, ta emot en lön motsvarande en timlön på några ören och stappla hemåt för att få några timmars sömn inför nästa dags upprepade mönster. Ibland skulle jag inte få gå hem utan fortsätta jobba i flera dygn, men bara om det skulle vara högsäsong för just min vara, en sådan tur att jag ändå oftast får gå hem!
Vad säger det här dig? Skäms du kanske en aning på grund av vad andra människor går igenom för din skull? Ja, människor gör det här för vår skull; riktiga levande människor lever och dör under slavförhållanden för att vi här i västvärlden ska kunna köpa ett par billiga byxor. Människor sliter tills deras kroppar blir trasiga, de får i sig stora mängder gifter när de besprutar planteringar utan skyddskläder och det vatten de själva skulle behövt dricka för att kunna livnära sina kroppar används istället till att vattna odlingar. Produkten av dessa odlingar får de själva aldrig ta del av, produkten är för dyrbar för dem, både vad det gäller textilier och mat. Resultatet av allt detta blir alltså en omvänd Robin Hood-situation; resurser i fattiga länder investeras i produkter som enkom hamnar i rikare länders garderober och kylskåp. Vi tar från de fattiga och ger till de rika. Finn fem fel.
Nu kanske du känner att eftersom du skänker pengar kontinuerligt till Röda Korset eller någon annan hjälporganisation så har du dragit ditt strå till stacken? De pengar du i din nåd eller i glädje undvarar (de tjugo eller hundra kronor du lägger i Frälsningsarméns bössa) kommer säkert väl till användning och någon någonstans kommer att bli överlycklig för de nya fina sandalerna som han nu har råd att dela med sina syskon! Det är nästan så att man blir tårögd, är det inte? Nu ska man absolut inte racka ned på intentionerna och det storartade arbete som utförs av hjälporganisationer runtom i världen, men man ska ändå inte tro att man verkligen alltid lyckas hjälpa någon behövande varje gång man skänker pengar. Ty hur mycket föreningarna än försöker se till att dina pengar hamnar i rätt händer, i de händer som verkligen behöver dem, i de händer vilkas hud är sprucken och naglar är trasiga på grund av hur de behandlats, ja hur mycket man än försöker så hamnar pengarna ofta ändå fel. Pengar är något som alla vill ha. Pengar är något som ägaren säger att han ska betala sina anställda med, det är något som en säger att han ska dela med en annan, men i en korrumperad värld är ett löfte till någon man inte känner från en organisation som man själv inte är aktiv i inte mycket värt. En människa i en osäker värld frågar sig gärna; varför ska pengarna i min hand ges till någon annan, jag behöver dem väl jag också! Pengar på villovägar är vanligt och i värsta fall kan ens egen goda avsikt sluta i att man sponsrar exempelvis vapentillverkning eller fortsatt förtryck av de man vill hjälpa genom att ägarna av olika företag själva behåller pengarna så att de anställda sålunda aldrig får ta del av dem.
”Jag kan skänka kläder! Jag kan skänka alla prylar och saker som jag inte behöver och som säkert tillverkats i de länder som jag vill hjälpa upp på fötter. Då går ju produkten tillbaka till tillverkaren och vi hamnar i en god cirkel igen!” Självklart. Om sakerna går fram det vill säga. Och om ett barn/en kvinna/en man i Kiribati har nytta av din tomma mp3-spelare, din avlagda polotröja, ditt barns trasiga docka så är allt väl, men tänk; för det första kan samma sak som med pengar hända; sakerna hamnar i fel händer, antingen i det skede där de delas ut till en mellanhand som själv behåller dem, eller genom att exempelvis kritor och pappersblock först faktiskt hamnar i den behövande skolan. Dessa får ligga på skolbänkarna i ungefär tio minuter efter välgörarnas återresa innan ett gäng stjäl dem för att sälja dem vidare till någon som har råd att betala.
Man måste också ta med en annan mänsklig faktor i spelet; stolthet, även kallad självrespekt. Det känns aldrig bra att ta emot något av någon annan utan att denne får så mycket som ett leende tillbaka och det känns verkligen inte bra att ta emot något som refuserats av någon annan. Det finns visserligen butiker där man säljer skänkta kläder till mycket låga priser just för att ta hänsyn till människornas självrespekt, men då kostar det genast pengar vilket inte alla har.
”Vad kan vi egentligen göra då? Är allt helt meningslöst så kan jag lika gärna strunta i att tänka på andra människor!” Nej! Allt är inte meningslöst! Allt är faktiskt så mycket enklare än man kan tro, man måste bara vara uppmärksam på sig själv och sina egna handlingar, komma ihåg att Jag är konsument, Jag bestämmer! Det fungerar kanske inte alltid att just skänka pengar till någon som behöver dem då alla vill ha pengar, även de som agerar mellanhänder i en donationskedja. Vi får istället tänka oss ett mer långsiktigt perspektiv och förstå världens infrastruktur; vi behöver inte ge små bitar av vårt välstånd då och då till en skramlande bössa, vi kan istället faktiskt följa de råd och riktlinjer som finns för en livsstil som är etisk, både för människor och för vår jord. Som det afrikanska ordspråket lyder: ”Om en man är hungrig kan du ge honom en fisk, men det är bättre att ge honom ett fiskespö och lära honom att fiska”. Vi måste skaka den storkonsumerande och därmed styrande delen av mänskligheten i dess grundvalar, genom att informera den om hur lite som egentligen krävs av varje enskild människa för att jordens invånare och jorden själv ska må så mycket bättre! ”Släck lampan när du går ut ur rummet”, ”ät mindre kött”, ”duscha inte för länge”, ”samåk med andra” och så vidare. Dessa handlingar är inte så krävande att genomföra om man jämför med vad vi kan bli tvungna att göra i framtiden om vi inte börjar agera här och nu!