Biorecension: Into the Wild

Har tanken aldrig slagit dig att bara skita i alltihop? Inte säga någonting till dina föräldrar utan bara knyta på dig vandrarkängorna och traska raka vägen ut i den förmodade friheten.

Det är precis vad Christopher McCandless gör i den bästa filmen jag har sett på väldigt väldigt länge.

Into the Wild är regisserad av Sean Penn och är baserad på den sanna historien om 22-årige Christopher (Emile Hirsch) som totalt bryter med Svensson-vardagen. Efter att han har gått ut college med toppbetyg struntar han i sin stundande karriär, skänker sina besparingar till välgörenhet, och ger sig sedan iväg mot Alaska i någon sorts protest mot det materiella livet.

Sean Penn har suttit och väntat på rättigheterna till den här historien i över tio år och det märks verkligen att han har tillbringat många sena nätter med att fila på alla små detaljer. De olika kapitlen förs långsamt framåt med hjälp av Christophers dagboksanteckningar och hela filmen är så fullsmockad av tjusiga och romantiserande naturbilder att jag själv, trots att resan är både farlig och ogästvänlig, emellanåt sneglar på Fjällräven-ryggsäcken i garderoben.

Och trots att jag verkligen har försökt kan jag inte komma på en enda sak som är i närheten av negativt med den här filmen. Skådespeleriet är underbart, bildkompositionen är ruggigt haklappsfrämjande, och när biosalongens lampor tänds igen sitter man där med den vibrerande högerhanden hårt knuten kring en plaskblöt snusnäsduk.

Betyg: 5/5