Har vi dömt oss själva?

Är frågan kring förstärkt växthuseffekt möjlig att lösa för mänskligheten?

En jord som vi måste bevara. Tillsammans.

Det första som kan konstateras i ovan nämnda fråga är att hela uppgiften, uppgiften att lösa klimatkrisen, är så otroligt komplex att man idag inte kan eller ens borde anstränga sig för att lägga upp en ”räddande” plan för alla inblandade som ska gälla för de kommande femtio eller ens tjugo åren. Varför? Jo, för att mycket få, om ens någon, kommer att klara av att följa den! Vi lever i en värld under ständig och snabb förändring som hela tiden skapar nya, oförutsägbara villkor både för nationer och för individer. Personligen anser jag att vi har få möjligheter att lösa vår egenalstrade kris om inte alla människor, styranden såväl som väljare och inte minst individer i egenskap av konsumenter, drabbas av insikt om dilemmat och konsensus om denna insikt. När, av självklara skäl, försiktighetsprincipen(1) borde tillämpas tvistar man katastrofalt nog fortfarande om i vilken utsträckning den globala uppvärmningen är ett problem även om majoriteten anser den vara antropogen (orsakad av människor).

De flesta länder har hittills styrts och agerat oberoende av, om än med hänsyn till, varandra. Nu måste hela jordens exponentiellt ökande befolkning, 6,5 miljarder människor som beräknas växa till 9 miljarder inom fyrtio år, inse att den är inte en del bara i sin närmaste omgivning utan även i ett gigantiskt, planetstort urverk. Problemen är globala, inte nationella. Den ”lilla människan” måste inse att argumentet ”mina handlingar spelar ingen roll, jag kan inte påverka ett globalt problem” inte håller. Om alla tvärtom tänkte det motsatta och handlade därefter i miljögynnande syfte så skulle ju krisen lösas!

Vår enda skatt är vår källa till liv.

Självklart ligger den största svårigheten inte endast i en ouppnådd konsensus om utsträckningen av hotet mot mänskligheten och huruvida hotet är orsakat av densamma, utan hinder finns också i de olika aktörernas syn på sig själva och på alla andra. Varje inblandad känner sig själv bäst och har bestämda uppfattningar om de övriga och anser sig därmed veta i vilken utsträckning de själva behöver agera i frågan medan andra ska agera på annat vis. Brist på information och den globala marknadsekonomins konkurrens(2) bidrar till att alla vill vänta för att låta någon annan ta det första steget utför ett eventuellt stup. Ingen vill vara pionjär med ett nytt system som kan visa sig förödande för den inhemska ekonomin.

De ovannämnda bekymren berör dock inte alla länder eftersom vissa riken inte har råd att tvista i frågan på grund av den egna ekonomiska situationen som kan lämna nationen utan försvar, kunskap eller talutrymme i en global diskussion. Man pratar över huvudet på små och stora länder, som ofta drabbas hårdast av miljöförstöringen, med anledning av var i sin industriella utveckling länderna ligger. Vi måste se till att alla aktörer får medverka i tillblivandet av de framtida livsvillkoren i en värld som, trots all logik, blir alltmer global.

Det är eljest omtvistat huruvida de kinesiska tecknen för kris står för både ”fara” och för ”möjlighet”(3), men jag vill ändå säga att själva innebörden i uttryckssättet är sunt; med motivationen att rädda sitt eget skinn står mänskligheten inför enorma möjligheter att bota sig själv, de skador den gjort och sin egen inbilskhet. Om system som CDM(4) och flexibla mekanismer(5) snabbt får fäste i världsekonomin och planer läggs upp för sponsring av ekologisk och rättvist framställda varor kommer de demografiska kurvorna(6) förhoppningsvis plana ut (eftersom I-länder har lägre befolkningstillväxt än U-länder), Moder Jord får en chans att återhämta sig och vår planet blir en renare, friskare och rättvisare plats att leva på.

Alla, och jag menar verkligen alla, måste få inblick, förståelse och kännedom om vår tids största kris som, trots viss antipublicitet, kräver omedelbar aktion. Vi har möjligheterna att stoppa krisen eller åtminstone dra ut på lugnet före stormen, men inte om vi ligger på sofflocket, inte om politikerna inte uppnår konsensus och särskilt inte om den enskilda individen inte ser sig själv som en del i planetens urverk.

Utsikterna finns. Vi måste bara sluta upp med våra strutsprinciper(7) och komma på att det är vi som måste agera. För vår skull, för allt annat livs skull och för framtida generationers skull.

Jorden är vårt hem, bara dårar försöker riva sina hem. Vill vi vara dårar?
--------------------------------------------------------------------------------------
Källhänvisningar/förklaringar:
(1) En princip som går ut på att man agerar i förebyggande syfte trots att man inte är helt säker på vad konsekvenserna blir om man inte gör det.
(2) Marknadsekonomisk konkurrens som den globala ekonomin bygger på blir en fiende till miljögynnande företag och nationer eftersom det krävs mer pengar till minskad produktion att vara miljövänlig innan övergångsfasen mellan icke-miljövänlig och miljövänlig är över. Kortsiktigt går alltså miljövänliga företag/länder med för få resurser i konkurs, överlever de på marknaden blir det däremot mer lönsamt att vara miljövänlig än att inte vara det(!)
(3) http://www.faktoider.nu/kinesiska.html
(4) http://en.wikipedia.org/wiki/Clean_Development_Mechanism
(5) http://www.miljoborsen.se/gpage5.html
(6) http://sv.wikipedia.org/wiki/Demografisk_transition
(7) En princip som går ut på att man medvetet eller omedvetet väljer att blunda för ett problem.

Källa: http://www.faktoider.nu/kinesiska.html, http://en.wikipedia.org/wiki/Clean_Development_Mechanism, http://www.miljoborsen.se/gpage5.html, http://sv.wikipedia.org/wiki/Demografisk_transition