Pengar

Med fyrtio kronor kunde man köpa hela världen och lite till. En hundralapp och pensionssparandet var ett avklarat kapitel. När veckopengen på tjugo kronor betalades ut sprudlade glädjen och utan att egentligen förstå vad man hävde ur sig, kunde man sjunga att man var kung i baren en tio gånger om. Detta brukade min snikne, smått gemene far utnyttja till fullo. Jag kunde utan större invändningar städa hela nedervåningen för en tia, kratta löv i timmar för en tjuga och vara tyst e...

Med fyrtio kronor kunde man köpa hela världen och lite till. En hundralapp och pensionssparandet var ett avklarat kapitel. När veckopengen på tjugo kronor betalades ut sprudlade glädjen och utan att egentligen förstå vad man hävde ur sig, kunde man sjunga att man var kung i baren en tio gånger om.



Detta brukade min snikne, smått gemene far utnyttja till fullo. Jag kunde utan större invändningar städa hela nedervåningen för en tia, kratta löv i timmar för en tjuga och vara tyst en hel eftermiddag för en femtiolapp!

När jag blev äldre och äntligen förstod att jag inte skulle komma särskilt långt med farsans smågrus, insåg jag att mina föräldrar, som jag alltid sett som de rikaste människorna i världen, kanske inte var det. Sakerna jag ville ha, och därför nu tiggde och bad om, kostade så otroligt mycket mer än vad de gjort för bara några år sedan. Jag började förstå varför vissa lagade skorna med silvertejp, att det faktiskt inte var så att de som körde runt i rullade rosthögar bara hade kvar dem för nöjes skull och varför efterfrågan på makaroner ökade i slutet av månaden.

Min mamma sa alltid, precis som alla andra föräldrar där ute, att man inte kan köpa lycka för pengar. Men en sak ska alla de där verklighetsanknutna människorna ha klart för sig: Man kanske inte kan köpa lycka för pengar, men de gör misären fan så mycket lättare att leva med!

Sedan växer man upp från ungdomens lata dagar och förhoppningsvis har man under de tolv år man gått i skolan snappat upp något vettigt och kan då försörja sig på det. För dem som på något sätt förträngt allt som sagts under ett helt decennium finns två alternativ. Det ena kallas för A-kassa och den gör att alla borgare hatar dig. Den andra kallas för delad ekonomi genom giftermål, och det retar bara en person. Jag anser att den verkar mest praktiskt. Du blir genom lagen bunden till den person du älskar av hela ditt hjärta. I samma veva lovar du inför gud att du resten av ditt liv ska irritera en enda person som aldrig kan fly. Med hundögon tigger du till dig pengar och när den stackars kraken tillslut fått nog, får du 50 % av alla hans ägodelar.



Ändå är känslorna kring pengar blandade. För vissa förs tankarna till högsta vinsten på en trisslott. Att få sitta i morgonsoffan och skrapa medan den gråhåriga mannen som jag inte vet vad han heter sitter och hoppas att man ska gå där ifrån med lägsta möjliga vinst medan han peppar och lyckönskar den som skrapar till högvinst. För andra handlar pengar om maktmissbruk och onda människor som tror de äger allt och alla för att de har fler kontanter. Dessa människor har en gång i tiden varit sådana som drömde om trisslotten och sedan fått maskinfelet fixat och äntligen fått hissen att gå hela vägen upp.

Men ändå, så har mamma alltid rätt, glöm aldrig det. För det absolut finaste och värdefulla vi har är livet, och ändå är det absolut omöjligt att byta för kontanter. Lycka är att se förbi dessa sedlar och mynt som vår värld kretsar runt. En värld där pengar inte har något värde. Lycka är en tvångströja och en skäggig kompis som kallas för Akter-Bosse inne på Kronoberg.