Biorecension: Hancock
Hancock kan flyga och är fruktansvärt stark och osÃ¥rbar, men bor i en smutsig husvagn och sover pÃ¥ parkbänkar med whiskeyflaska i hand. Folk buar och pekar när han raglar gatan fram. EmellanÃ¥t burar han förvisso in ett par skurkar, men full som han är pulveriserar han samtidigt byggnader och kvaddar dyra bilar. Han behöver en makeover. I whistled for a train and when it came near the licence plate said ”fresh” and it had dice in the mirror. Här gör Ray entré, klumpigt rÃ...Hancock kan flyga och är fruktansvärt stark och osÃ¥rbar, men bor i en smutsig husvagn och sover pÃ¥ parkbänkar med whiskeyflaska i hand. Folk buar och pekar när han raglar gatan fram. EmellanÃ¥t burar han förvisso in ett par skurkar, men full som han är pulveriserar han samtidigt byggnader och kvaddar dyra bilar. Han behöver en makeover.
I whistled for a train and when it came near the licence plate said "fresh" and it had dice in the mirror.
Här gör Ray entré, klumpigt räddad av Hancock från en säker död. Ray jobbar med PR och hans plan för hur Hancock ska vinna allmänhetens uppskattning är att sätta honom i fängelse, så att staden så småningom ska böna och be för hans återkomst.
Problemet är att en skötsam Hancock är tråkig. Hans fascinerande karaktär trycks ner i en tajt dräkt och reduceras till en pajas. Det vänder ytterligare nedåt vid den plötsliga introduktionen av superhjältens nödvändiga like. Efter det får komiken ge vika för Episka Sagor. Den sista halvtimmen, som känns som helt annan film, ägnas åt bakgrundshistoria som leder fram till ett svulstigt och misslyckat slut.
Första halvan är dock kul, och Smith är perfekt som Hancock. Därför hade jag gärna sett honom deprimerad och berusad filmen igenom, istället för det här tramset.
