Vad handlar kriget om egentligen?

Det handlar i alla fall inte om olja – precis som Irak inte handlade om olja. Mindre nationer slåss om sådana tillgångar; supermakter som USA och Ryssland slåss om dominans i världens ögon, så att de kan påverka en region politiskt och bli inte bara dess arbetspartner (och således få oljan), utan även göra så att dess politik och kultur blir gynnsam för supermakten i fråga.

I frågan om USA kontra Ryssland kommer ena sidan att skryta om demokrati och den andra orera om självständighet. Det är egentligen samma tänkande som startade första världskriget. En massa avtal håller samman stora imperier som inte erkänner att de är imperier, så när ett mord utlöser en konflikt i en pytteliten del kolliderar de gigantiska krigsmaskinerna.

Varför behöver vi så stora imperier? På grund av vår arts natur: vi hatar när någon står över oss, och vi försöker dra ned den personen i smutsen. Så om en nation vill bli större och starkare, behöver den dominera resten av folket som slavar. Därför bryr sig presidenter inte ett skvatt om vad folk tycker. De vet mycket väl att den allmänna åsikten bland folk är samma gamla "jag är liten, han är stor, och jag vill inte vara underlägsen, så jag vill förgöra hans storhet så att ingen märker min litenhet". Med andra ord skapas historien av vinnarna och skrivs sedan om av förlorare som mår dåligt för att de aldrig var störst, bäst och vackrast.

Som ett resultat är stora imperier paranoida och manipulativa. Det måste de vara. Om vi hade någon princip som försvarade det lilla formatet så hade vi sluppit gigantiska monsterimperier, men faktum kvarstår att i mänskliga relationer hatar den lilla människan när hans granne har mer, så det kommer att krigas fram tills någon dominerar de små människorna.

Ukraina vill hjälpa resten av Europa med missilsköldar eftersom man letar efter allierade som skydd mot andra stora bestar i närheten, typ Ryssland och Kina. Förr eller senare kommer ryssarna att dominera dem, för vi vet hur ryssar är i strid: tio-mot-en-odds och hög tolerans för stora förluster ger samma situation som inför den ryska seger som avgjorde andra världskriget.



Tidigare satellitstater (där Georgien ingår) gör förstås på sig av oro inför tanken att åter igen behöva slava under en regering någonstans långt bort, som bara använder dem som kanonmat och tvingar dem under ett system som tidigare satte ideologi framför praktik, och därför hjälpte till att lägga imperiet i ruiner.

Så vad handlar det här kriget i Sydossetien egentligen om? Det kan tyckas komplicerat. Ryssland försvarade de medborgare som de berörde genom att lova Nordossetien skydd under det ryska imperiet. Osseterna själva, en annorlunda etnisk grupp än den georgiska, ville bryta sig fria från Georgien, men Georgien förutsåg hur fort det skulle lösas upp, och såg sydosseterna som immigranter på georgiskt territorium som nu ville äga det. Så Ryssland spelade sina kort väl: Man menade att nordosseterna var ryssar och uppmuntrade dem att provocera Georgien, medan USA i sin tur uppmuntrade Georgien att provocera Ryssland.

Precis som under kalla kriget har USA en förnuftig strategi som innebär att försvara sig själv och Europa från ett dominerande Ryssland, med minnen kvar från vilken geopolitisk roll Ryssland spelade under första världskriget. Ryssland har en förnuftig strategi för sin egen del, men en som kommer att försvaga Europa. USA vill försäkra sig om att ryska missiler blockeras, vilket tar ifrån Ryssland supermaktstatus och frustrerar och provocerar dem att göra saker såsom att flyga in bombplan över amerikanska flottor som ett impotent hot.



Geopolitiskt handlar konflikten i Sydossetien egentligen om försvaret av Europa och de politiska allianser som krävs för det. USA och Storbritannien stred i andra världskriget för att få det europeiska imperiet på sin sida; de vet om att ett Ryssland som lämnas obevakat kommer att ockupera Europa och så sakteliga sluka det.

På samma sätt handlade Irakkriget om herravälde på Arabiska halvön av amerikaner, så att andra krafter inte kunde få någon större maktposition i området. I det fallet samarbetar USA, Storbritannien och Israel. Är det något slags frimurare-judisk-scientologisk konspiration? Självklart inte, det är en ren och skär maktkamp. Antingen hittar man allierade i ett område och kontrollerar det, eller också glider det en ur händerna och därmed dess olja, som kanske i stället glider över i någon annans händer, typ en supermaktswannabe som sedan bankar skiten ur en.

Makt ligger alltid strax utanför majoritetens fattningsförmåga. Om medelsvensson skulle få en presidentpost skulle personen i fråga göra det som han eller hon lovat sina vänner och tillintetgöra landet på en dag. Folk okunskap kan utnyttjas lätt av vilken skribent som helst, till exempel genom att håna makten; det blir en bra produkt som den lilla människan köper eftersom det får dem att känna sig bättre i sin position som impotenta drönare.

Finns det någon lösning på hela den här maktröran då? Egentligen inte. Vi har låtit den gå så långt att alla har de stora vapnen, alla har ambitionerna och nu vill alla styra världen. Om Ryssland besegras finns alltid Kina. Och sedan … Indien? Det vore förträffligt att gå tillbaka till en värld där förnuft råder, men när de flesta sitter klistrade framför sina tv-apparater är det inte särskilt troligt.



Det är mer troligt att civilisationen som helhet behöver förnya sig. Vi behöver en hederlig kris som gör slut på så många av oss att vi hamnar på ruta ett igen och kan bygga på nytt, och den här gången göra vettiga saker som att redan från början ge grupper som till exempel osseterna självstyre och inte slösa bort olja genom att göra den tillgänglig för konsumenter (vilket gör den till en hotad handelsvara). Om vi har tur kommer ett framtida krig mellan USA och Ryssland eller Kina att göra detta möjligt.