Jag skulle nog klassa mig själv som typiskt svensk. Jag heter Erik, kommer från Sveriges hjärta Dalarna, är 184 centimeter lång och ser ut som han på Kalles Kaviar-tuben. En tid bodde jag till och med i radhus och körde röd Volvo.
Därför har jag självklart hunnit beta av ett stort antal charterresor kantade av så väl stressade småbarnsföräldrar som vill pressa kvalitetstid ur varenda minut, som packade direktörer som har förlagt en konferens på Mallorca bara för att kunna börja varje dag med en whiskey.
Och jag har kommit fram till att det här med att åka på charter, det är nog något av det allra svenskaste man kan göra.
Här är en lista med typiskt svenska saker:
När svenskar åker på charter …
… börjar vi skynda oss in i kön i flygplatsgaten, trots att planet faktiskt fylls efter vilken plats man har.
… skriver vi ett vykort och berättar ironiskt om hur ”kallt” det är i vattnet, och avslutar sedan med ”soliga hälsningar”, men istället för texten ”soliga” är vi så fyndiga att vi ritar en sol och skriver ”-iga”.
… tycker vi att tyskar är så buffliga, men skulle aldrig få för oss att säga något till dem.
… ligger vi och vansinnespressar på stranden sista dagen för att vara så bruna som möjligt när vi kommer hem.
… kan vi pruta en halvtimme i någon egyptisk affär, trots att vi bara sparar ungefär sju kronor. Vi skulle dock aldrig få för oss att pruta i Sverige.
… och sedan kommer hem ställer vi med all säkerhet någon av dessa två frågor: ”Hur har vädret varit här hemma?”, ”Vet du vad en trerätters middag kostade där nere?!”.
… känner vi oss obekväma när matbutikspersonalen packar våra påsar. ”Tänk om de lägger äggen längst ner”.
… blir vi nervösa för att vi tror vi ser skyldiga ut när vi vandrar genom tullen.
… och kommer till hotellrummet är det första vi gör att sätta på tv:n och kolla kanalerna.
… måste vi tvunget prata med andra som talar svenska.
… beställer vi läsk utan is, för att vi är rädda för att bli sjuka av det inhemska vattnet.
… vet vi exakt hur mycket vin, sprit och öl vi får ta med oss på hemresan.
… applåderar vi piloten när han lyckas landa planet utan att döda oss.