PC: Fallout 3

Fallout 3 är inte ett spel gjort för die hard-fans av de gamla Fallout-spelen, utan ett modigt försök att återuppliva en av spelhistoriens mest intressanta spelvärldar. Här finns inga isometriska perspektiv eller turordningsbaserade strider. Ej heller några pixelperfekta animationer eller slumpgenererade resor. Nej, i Fallout 3 möter oss istället en levande post-apokalyptisk värld, vacker i sin förstörelse, där vi själva skapar våra öden som spelare.

Ja, den som släpat med sig sin resväska fylld med nostalgikänslor har nog begått ett visst mått av självbedrägeri. Visst, Bethesda Softworks har återskapat den värld vi lärt känna i de tio år gamla föregångarna, men känslan att gå från ett begränsat tvådimensionellt format till ett levande, interaktivt tredimensionellt dito skapar helt nya förutsättningar och en helt annan form av spelupplevelse. Förut målades kanske hälften av alla våra handlingar lika mycket ut i spelet som i vår fantasi, men nu ser vi precis hela världen ur vår karaktärs ögon. Att förvänta sig gammal skåpmat i nya kläder är alltså helt befängt.

Med andra ord, Fallout 3 är den senaste installationen i en spelserie vi alla trodde gick i graven sedan ett decennium tillbaka. Bethesda Softworks har vårdat licensen väl och gjort sitt bästa för att hålla själva essensen trogen i det som utgjort spelvärlden. Världen är sig lik både i handling och estetik, med allt vad 40-tals-influenser och dystopiska framtidsvisioner heter. Den säregna blandningen av både lättsam humor, parodier och cynism finns också hela tiden representerat. Även färdighetssystemet har man lyckats bevara i rätt stor utsträckning, ändock med några förändringar. Världen och grunden som så är alltså intakt, men ungefär där slutar också alla likheter.



I början av handlingen befinner vi oss i ett av de kärnvapensäkra valv som byggdes innan en kärnvapenkatastrof drabbade världen. I valv 101, det valv där man växer upp, präglas barndomen av en skräckvision av världen utanför och alla är övertygade om att de säkraste är att stanna kvar i den lilla underjordiska hålan och låta världen utanför vara ifred. Men, saker och ting skiter sig och huvudkaraktärens far smiter ut, vilket leder till att alla i valvet får panik. Så vår karaktär bestämmer sig för att skita i allt och ge sig ut och leta efter farsan, nu när valvet ändå totalt gått upp i limningen.

Väl utanför valvet väntar, precis som väntat, ett ödelandskap där överlevande kämpar i motvind för att trotsa döden. Som om inte strålningen och bristen på vatten och föda vore nog drar rövarband, slavjägare, muterade bestar och än värre fasor omkring bland de ruiner som ligger spridda i det landskap som en gång i tiden var USA:s huvudstad Washington DC.

Från och med nu är också det spelarens viktigaste uppgift - hitta fadern blir sekundärt – att hitta metoder för att överleva utanför valvets skyddade värld och hitta allierade. För fiender kommer man att skaffa sig, vare sig man vill det eller inte. Metoderna till framgång i spelvärlden beror helt och hållet på spelaren själv och de moraliska val man gör. För även om man kan satsa på att spela fullständigt ond eller fullständigt god erbjuder spelet en väldigt stor gråzon däremellan och ingen metod är egentligen bättre än den andra. Det är helt enkelt den moral man vill att ens karaktär ska ha som påverkar de val man gör, och på så sätt också omvärlden.



Men man överlever i Fallout 3 inte bara genom att snacka sig fram, köpslå eller stjäla eller vad man nu valt för sätt att säkra sin framgång. Man måste även vara tvungen att försvara sig, och då gäller dett att vara kunnig i stridandets ädla konst, och både ha ett och annat vapen med sig i packningen. För de vapen som finns är alla gamla slitna och har blivit lagade med gaffatejp både en och två gånger. Att förlita sig enbart på en metod att slåss är därför inte alltid så lyckat, om man inte själv har de verktyg och färdigheter som behövs för att laga utrustningen vill säga. Sen ska man förstås sikta rätt, och här sker alla strider i princip i realtid. Ja, jag säger i princip, för spelet går att spela i realtid, men det finns ett moment som kallas V.A.T.S. som kan aktiveras, vilket låter dig sikta mer noggrant på fiendernas olika kroppsdelar. Kommer det en mutant med ett missilgevär, så kan det vara en bra idé att skjuta vapnet ur händerna på honom först, eller armen, eller kanske få in ett headshot. Men detta kostar förstås handlingspoäng och när dessa är slut måste man ut i realtidsläget igen för att låta handlingspoängen regenereras. Detta leder ofta till undvikande manövrar, skyddsökande eller slumpvisa skottsalvor. Systemet har både för och nackdelar, men oftast funkar det riktigt smidigt och går att anpassa helt efter spelstil. Lite av en smaksak.

När det gäller spelet i övrigt är det svårt att inte jämföra med Oblivion, då Bethesda trots allt använder sig av samma grafik- och spelmotor i Fallout 3. Men där man i Oblivion föll i en del fallgropar har man lyckats långt bättre i Fallout 3. Karaktärerna känns mer levande och unika då man denna gång har mer än två röstskådespelare. Dessutom är det fler karaktärer och möten ute i landskapen och ruinerna som allt som allt skapar en mycket mer levande värld. Ironiskt nog då Fallout 3 i princip bara är en värld av skrot och damm.

Samtidigt faller man förstås i några av de falluckor som jag anser även plågade Oblivion lite. Det är också detta som gör att jag inte kan förmå mig att ge Fallout 3 maxbetyg trots att det kanske är en av de absolut bästa spelupplevelserna i år, om inte den bästa. Även om AI:n i spelet är bättre än Bethesdas tidigare titlar faller den till korta ibland. En viss enformighet i landskapen finns, då sepcuellt vad gäller grottor, tunnlar och byggnader. Visst, det är ruin- och kåkstäder vi snackar så det är klart att enformiga, öde landskap hör till, men att slänga in lite mer varierade ställen att utforska hade eventuellt kunnat vara just det som gjort det till det bästa datorrollspelet någonsin. Nu är det bara ett av de absolut bästa.



Med Fallout 3 har Bethesda Softworks lyckats skapa ett av de bästa rollspelen på marknaden och visat att man kan driva en väldigt linjär handling i en fri värld utan att få spelaren att känna att denne antingen tappar tråden helt eller blir för låst. Ett spel för nyfikna likväl som frälsta, men ingenting för bakåtsträvare. Om man älskar rollspel och bara tänkt spela ett spel i år är det ingen tvekan om att Fallout 3 är det enda alternativet. Med det sagt ser vi nu förhoppningsvis fram emot mer material till spelet. För med tanke på spelmotorn så bör vi kunna bli bortskämda både med spelarmoddar och utvecklarnas egna tillägg och expansioner. Mumma.

+ PLUS
Den i sin förstörelse vackra världen, dess möjligheter och känslan av att faktiskt leva i en post-apokalyptisk era.

- MINUS
Viss enformighet i interiördesignen samt att nostalgiker kanske inte kan uppskatta de nya kläderna fullt ut.

Betyg: 9 av 10
Post-apokalyptisk eufori.

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.