Mandariner, clementiner, satsumas …

Hösten är för många en deprimerande tid. Det är så klart alltid trist när grillarna tas in och vantarna tas fram, men i mitten av oktober ersätts den försvinnande solen av en annan orangelysande företeelse, nämligen satsumas. Jag är förmodligen den största satsumaskonsumenten i Stockholms kommun och det är nästan så jag skäms när kassörskan börjar skämta med mig efter att jag har släpat upp ännu ett kilo på varubandet. (Förmodligen sprids det även en våg av viskningar...

Hösten är för många en deprimerande tid. Det är så klart alltid trist när grillarna tas in och vantarna tas fram, men i mitten av oktober ersätts den försvinnande solen av en annan orangelysande företeelse, nämligen satsumas.



Jag är förmodligen den största satsumaskonsumenten i Stockholms kommun och det är nästan så jag skäms när kassörskan börjar skämta med mig efter att jag har släpat upp ännu ett kilo på varubandet. (Förmodligen sprids det även en våg av viskningar över ICA-personalen när jag stövlar in omkring 18-tiden varje dag, "Där kommer den där mandarinmannen igen, den sjuke fan".)

Men den här underbara frukten är min fristad i den annars så stressiga matvarubutiken. Vanligtvis förflyttar jag mig som en trimmad svala genom affären: Makaronhyllan -> C-vitaminhyllan -> Yoghurthyllan -> Brödhyllan -> Kassan - allt inom två minuter. Men nu på hösten då jag anländer till fruktavdelningen, då stannar steget. Då får hjärtat ro.

Och när jag kommer dit vet jag precis vad jag är ute efter.

Jag tar upp de små frukterna och studerar dem noga. Väger dem i handen. Klämmer på dem. Luktar på dem. Jag känner mig som den där kocken i Signum-reklamen, "de finaste råvarorna, utan mellanhänder". Det finns många fallgropar inom satsumasområdet och det är lätt hänt att man sitter där med en hård, torr och bitter frukt mellan tänderna.

De ska vara små, lite tillplattade och inte ha så stora gropar i texturen. Mellanrummet mellan skalet och själva klyftorna ska vara mycket litet. Att hitta en perfekt satsumas med en utsökt blandning mellan sötma och syrlighet. Det är min lycka.

För att köpa satsumas, det är ett lotteri med stora insatser.

Tangerin.
Tangerin.


Men vad är då skillnaden mellan satsumas, clementiner och mandariner? Hur ska man kunna veta vad det är man stoppar i munnen när de är lika svåra att skilja åt som politiska partier?

Mandarin är ett övergripande släkte av småcitrussorterna, precis som att exempelvis hund är ett däggdjur. Men mandarin är även en underkategori till sig själv, och hela mandarinsläktet består av de fyra syskonen mandarin, clementin, tangerin och satsumas.

Låter det krångligt? Det är det också, men kolla på den här professionellt framtagna pedagogikbilden så kanske det klarnar.



Alltså: om du är lite osäker på vad det är du står och doftar på i frukt & grönt-avdelningen, och inte vill verka helt obevandrad, så kan du chansa på ”Mandarin” (så vida du inte håller i en apelsin eller citron, men då har du inte där att göra).

Clementinen ser ut som sin bror mandarinen, men är en korsning mellan apelsin och pomeransen (en annan citrusfrukt), vilket gör att den inte har några kärnor. Namnet kommer från prästen Pierre Clément som var den första som började odla clementinen så sent som i början av 1900-talet.

Satsumasen har, som man kanske hör på namnet, sitt ursprung i Japan. Den är mindre, slätare, saknar kärnor och har ofta gröna skiftningar i skalet. Det gröna behöver man dock inte undvika, den skördas mogen så det är inte samma sak som att köpa gröna bananer.

Slutligen har vi tangerinen som inte är så vanlig i Sverige. Den härstammar från Nordafrika och ser ut som en mindre och lite rödaktigare apelsin.

Nu kan du trycka ctrl+a -> ctrl+p så att artikeln skrivs ut, varpå du kan hänföra dina vänner med din nyfunna citruskunskap.