Recension: Need for Speed Undercover

Med Need for Speed: Undercover gör EA snudd på allting fel, det är egentligen bara bilutbudet och ett onlineläge (Cops and Robbers) som imponerar. Som spelare kastas du in i en pinsamt regisserad historia som berättas genom full motion video-sekvenser, där skådespeleriet når lika högt som utvecklarnas ambitioner. Allt utspelas i Tri-City, en stad som känns mer död än valfri kyrkogård. Ditt uppdrag är att infiltrera stadens undre värld – att gå ”undercover”. Det blir aldrig djupare än så och manuset lämnar fler frågor än vad det ger svar.

Tri-City är en öppen spelvärd med gles trafik och noll gångtrafikanter. Jag har fått uppfattningen om att idén med en öppen stad i ett bilspel (eller generellt) är att ge spelaren mer av det goda. Att bli en del av något, känna upptäckarglädje, frihet och kanske hitta en ”gömd” tillbehörsbutik. I år delar inte EA samma uppfattning som jag. Att Tri-City faktiskt är helt öppen känns meningslöst och glöms snabbt bort. Faktum är att du inte ens kan leta upp dina motståndare i staden. Vill du köra ett race trycker du nedåt på det digitala styrkorset för att påbörja den tävling som är närmast eller så öppnar du kartan och väljer efter eget behag. I ett vanlig race mot flera bilar spärras dessutom gatorna av och idén med en öppen stad faller återigen. Det som gör att Tri-City stundtals vaknar till liv är ljudet av sirener. Stadens poliser är långt ifrån lika duktiga som de i Midnight Club: Los Angeles, vilket jag i och för sig är tacksam för, men AI:n lämnar ändå en del att önska. Och om polisjakterna är lätta så är tävlingarna rattfylleanpassade. Need for Speed: Undercover är barnsligt enkelt och jag vinner race efter race, trots att jag i många fall har den sämsta bilen. Det gör att dyra trimmdelar stannar i affären och suget efter en Lamborghini Gallardo försvinner ganska snabbt när jag kör ifrån den med min otrimmade Honda S2000. Undercover känns rakt igenom meningslöst.

Spelet misslyckas även visuellt. Tri-Citys gråa färgskala hjälper till att dödförklara staden och att jag inte kan använda den högra analoga styrspaken till att ”titta runt” på min nystylade bil är inte okej. Den största grafiska missen ligger dock i spelets bilduppdatering. När farten är hög och flera bilar syns i bild samtidigt blir bilduppdateringen så låg att det känns som ett skämt.



Need for Speed: Undercover fyller inget hål i racegenren. Med nyss släppta Midnight Club: Los Angeles som största konkurrent har Undercover ingenting att sätta emot. Dessutom finns förra årets inkarnation av Need for Speed-serien till lågpris, och den delen är bra mycket bättre. Med stel bilfysik, på tok för lätta motståndare och en död stad kommer man inte långt. Vad som hände under produktionen av Undercover är en gåta. Klart är dock att EA har mycket att bevisa hösten 2009.

+ PLUS
Mycket styling, bilutbudet och det Capture the Flag-liknande onlineläget Cops and Robbers är ganska kul.

- MINUS
Bilduppdateringen, Tri-City, den lätta svårighetsgraden och inramningen i stort.

Betyg: 4 av 10
Kanske den pinsammaste racinghistorien någonsin.

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.