Reflektioner om finanskrisen

När företag förlorat pengar och ingen vill köpa deras produkter har de inte längre råd med den arbetskraft de anställt. Antalet anställda är uträknat över hur effektiv tillverkningen ska vara. Men om ingen köper produkterna behöver tillverkningen inte vara så pass snabb. Till exempel Volvo som avskedat de största antalet anställda i Sverige under denna kris. Ingen vill köpa bilarna, förut sålde de som smör i solsken. Nu har de inte pengar till alla de löner som ska utbetalas eftersom de inte går med vinst. Därför blir många arbetslösa under finanskriser för alla de stora företagen har de mesta av sina pengar och affärer på finansmarknaden.

Finanskrisen påverkar inte endast jobben utan även en del studenter som pluggar utomlands. En vän, Emil Öhlund, påbörjade sina studier i Japan för nästan ett år sen. Han har bott i en lägenhet som hans skola tilldelat honom och pluggar dagligen japanska med andra utländska studenter från hela världen.

Emil har många gånger uttryckt hur bra han trivs i Japan och att han skulle vilja stanna för en längre tid. Men nu kanske det valet inte finns längre. Under finanskrisen har svenska kronans värde sjunkit så pass mycket mot yenen (den japanska valutan) som i sin tur stigit, att allt helt plötsligt blivit för dyrt för studenter som enbart har studielånet från CSN att leva på.

Japan har alltid varit ganska billigt att shoppa loss i, om man hittar i trakterna vill säga. Men nu har det vänt till rena motsatsen. Emil märkte till en början inte av prishöjningen. Sedan började kläder och snarlikt kosta lika mycket som hemma i Sverige. Någonstans plockade Emil upp ryktet att priserna gått upp 40 % på två veckor. Inte långt efter det fick han ett rejält smakprov på prishöjningen. Emils betalade rimliga 4900kr i hyra för sin lägenhet. Hyran höjdes en obetydlig summa i början. Men under 5 veckor fortsatte höjningen av hyran och till slut hade Emils hyra gått från 4900kr till 7700kr. Hyra, mat, kläder och kostnader för att kunna röra sig i staden höjdes allt eftersom. Men Emil tilldelades fortfarande samma inkomst som innan höjningen.

När Emil kom hem till Sverige inför julen hade han gått back med cirka 10 000kr från egen kassa. Han kan nu på grund av finanskrisen inte fortsätta sin utbildning utan får vänta tills krisen lagt sig, vilket kan ta år.



Marknaden, en enda stor sandlåda där slipsnissarna leker med låtsaspengar. Sjukt nog är det deras lekar som styr världsekonomin, vårt välbefinnande i samhället. Våra löner sänks och vi måste omvärdera vår ekonomi hemma för att kunna leva som tidigare. Men under tiden får bankchefer och högt uppsatta slipsnissar samma höga lön som tidigare, trots att det pratas om pengabehov. Vi har olika förutsättningar, trots att de säger att vi ska ha jämnställdhet. De ger sig själva rätten att bestämma över sådant som ofta drabbar andra hårdare, trots att det ska vara demokrati.

Här återkommer jag till ”djungelns lag” på arbetsmarknaden. Sist in, först ut. Hur kommer detta gå för alla studenter som är redo att vifta med studentmössan redan i sommar? Det kommer bli ett enda stort kösystem på arbetsmarknaden och eftersom studenterna är sist i kön kommer de få vänta tills de andra har plockats in.

Ju mer jag lär mig världens värderingar, ju mer känner jag mig som en spelpjäs.