De fem mest adrenalinframkallande barndomsbusen

I alla tider har barn sysselsatt sig med busstreck. På antiken roade sig de bortskämda överklassungarna med att rycka gycklardvärgen i mössan, på 50-talet limmade snorvalparna fast tioöringar på träbänkar och idag är det väskryckningar och hackning av Ungdomar.se som gäller när den yngre generationen tröttnat på att hänga vid gatuköket.

Min egen uppväxt var självklart inget undantag. Visst, största delen av tiden spenderades nere på fotbollsplan i bar överkropp men efter tionde rundan av ”guld-silver-brons” eller ”fem prickar” var det inte särskilt spännande längre. Vi behövde starkare kickar.

De här är de fem mest adrenalinframkallande busen från min barndom.

Folket som träffades av våra vattenballonger blev blöta som hundar.

5: Droppa vattenballongsbomber
En av världens bästa uppfinningar måste tveklöst vara vattenballongen. Jag vet inte hur många av dem jag förbrukat i min ungdoms år, men det gick lätt åt ett antal hundrapack under sommarmånaderna. Favoriten var att fylla upp ett förråd på övervåningen hemma hos någon kompis och sedan droppa bomberna på intet ont anande förbipasserande. Tio poäng för pensionärer och mammor med barnvagn.

4: Busringa
Med busringa syftar jag inte så mycket på den telefonbaserade versionen, som jag berättade om i en tidigare text, utan mer på den husbaserade. När man likt en lammsugen varg smög sig fram till en ytterdörr och ringde på pumpade adrenalinet i den taniga barnakroppen. Redan innan ringklockan producerat ett ”ding-dong” hade man i en Usain Bolt-explosivitet sprungit och gömt sig bakom busken där kompisgänget exalterat väntade. Gick någon förbi just den busken i just det ögonblicket kunde de se sju små pojkar på rad fnissa förnöjt när husägaren öppnade dörren och tittade sig omkring med hat i blicken.

3: Bryta sig in i tjejernas omklädningsrum
Jag vill först klargöra att detta var långt innan det fanns någon erotisk spänning hos det motsatta könet. Vi levde fortfarande i illfarelsen av tjejbacillens existens, så istället var det fröknarnas klargörande om strikt förbud och tjejernas gallskrik som lockade. Jag ska väl inte säga att försöken upphörde helt när puberteten närmade sig men de reducerades radikalt eftersom ord som ”socialen” och ”ungdomsanstalt” introducerats för oss.

Så här fina kunde brevlådorna se ut innan våra kinapuffar exploderat.

2: Spränga brevlådor
Så här i efterhand vill jag ta tillfället i akt att be familjen Fransson längst ner på Rödhakevägen om ursäkt. Dagen då jag är ekonomiskt oberoende lovar jag att inhandla er en ny, designad brevlåda som plåster på de djupa sår våra sammanbundna kinapuffar rev upp.

1: Palla frukt
Ohotad etta på listan är tveklöst fruktpallningen. Jag har letat ordentligt i min barndom men inte kunnat komma på något annat busstreck som producerade mer adrenalin än en väl genomförd äpplestöld. Det var helt enkelt det ultimata buset som dessutom gav en belöning i form av en saftig frukt. I extremfall resulterade det dock i en vild jakt och en trätoffel i bakhuvudet.

Stulen frukt smakar bäst.

Mitt främsta pallningsminne, förutom den där trätofflan, var när jag och en kompis lite för upptrissade av tidigare lyckosamma kupper gav oss på att palla plommon hos min mycket trevliga granne Elwy. Ett misstag skulle det visa sig när vi kom hem och min mamma hade bevittnat hela händelseförloppet från vårt vardagsrumsfönster. Skamsna fick vi gå tillbaka och be Elwy om förlåtelse. Men slutet gott när hon bjöd på läsk och kakor och sedan skickade hem oss med en välfylld påse plommon.