I augusti 2007 stod en fullkomligt salig kille bara ett par centimeter från den lilla scenen på Blekingska Nationen i Lund, med läpparna utdragna i ett sjukt fånigt leende och med klarblå ögon som tindrade av den allra renaste form av kärlek. När de fem männen uppe på scenen smekte fram magiska toner ur sina instrument och kastade med sina välklippta luggar funderade den lilla killen nedanför starkt på det här med sexuell desorientation och på vart man köper silvertejp och buntband till bästa pris. I fredagskväll stod samma kille på samma plats när samma band spelade och såg precis lika löjligt nyförälskad ut.
Jag är medveten om att blir väldigt pajigt när någon som inte riktigt behärskar poesins ord ska svänga med känslouttrycken. Jag förstår också att stycket ovan kan kännas lite obekvämt för grabbarna i
Immanu el och mycket väl kan leda till att jag portas från framtida spelningar. Men skit samma, åter till Lund.
Den strax över timmeslånga konserten bjuder på något av det bästa jag upplevt. Visst, ljudet är väl kanske inte top notch, lokalen kanske inte världens charmigaste och publiken kanske inte den mest entusiastiska men uppe på scenen står ett gäng musikkonstnärer och målar makalösa ljudlandskap. Några av låtarna från det mästerliga debutalbumet
They’ll Come, They Come varvas med nya, lite hårdare och tilltuffade alster. Jag får också bekräftat av gitarristen Per Strängberg att nya skivan blir ett litet kliv åt sidan för bandet. ”Det blir mindre av det här drömska, sköra från
They’ll Come… och lite mer rakt på. Tänk
Kosmonant”. Men han tillägger snabbt att det svävande sound som kännetecknar
Immanu el absolut kommer finnas kvar.
I maj hoppar bandet in i studion och spelar in den nya plattan som i dagsläget är cirka 80 procent färdigskriven. Förhoppningarna är att skivan ska nå butikerna någon gång i oktober, men det beror mycket på distributörerna. ”Jag blir i alla fall jävligt besviken om den inte släpps i år”, säger vokalisten och gitarristen Claes Strängberg.
Den enda besvikelse för mig från fredagens spelning är att jag aldrig fick höra min favoritlåt
Panda. Claes avslöjar efteråt att
Panda faktiskt är deras extranummer men att de tyvärr aldrig fick någon chans att spela den. Synd tycker jag, men det kommer fler chanser. Om nu inte det där besöksförbudet går igenom förstås …
Immanu el avslutar just nu sin Europaturné hemma på svensk mark. Återstående spelplatser är:
11.03.09 - NORRKÖPING, KULTURHUSET
12.03.09 - STOCKHOLM, DEBASER SLUSSEN
14.03.09 - GÖTEBORG, STICKY FINGERS