Bokrecension: Svenne av Per Nilsson

En första recension av Angelica Capitao.

Boken är skriven av Per Nilsson och gavs ut 2006 av förlaget Rabén och Sjögren.

Den handlar om Svenne, eller Fredrik Svensson som han egentligen heter. Allt börjar med att Svenne och hans kompisar Danne och Senad åker till Stockholm för att de har vunnit en tekniktävling. När de är på Gröna Lund råkar de träffa ett gäng invandrarkillar som misshandlar och knivhugger Svenne.

Händelsen skapar stora rubriker i tidningarna och en dag knackar Nils Dackeman på hos Svenne. Nils säger att han vill att Svenne ska börja jobba för honom och att han kommer skapa något stort. Han tackar ja och följer med Dackeman.

Svenne dras in i något som blir stort, han och Nils Dackeman bildar ett parti som heter Rättvist Sverige, ett parti som vill få bort segregation, som vill att alla ska vara lika mycket värda, att alla ska ha lika rättigheter och som vill dra sig ur EU. Nils talar mycket om kvinnoförtrycket i Islam.

En dag startar en kedja av våldsamheter mot invandrare. Slöjryckning, invandrarkillar som blir bortförda från sina hem, och människor som dör är några av de våldsamheter som sker.

Jag tycker att boken är jättebra. I början var den lite seg, men den fångade snabbt mitt intresse. Det är en historia som handlar om främlingsfientlighet, populism och nazism. I början av boken tyckte jag att Rättvist Sverige verkade vara ett bra och intressant parti, de ville att det skulle bli jämlikt mellan män och kvinnor och att kvinnoförtrycket skulle minska. Men när det kom fram att invandrarkillar blev bortförda och sattes i ett nazistiskt läger som styrdes av skinheads som kallar sig för SV (Svennes Vänner), detta emot Svennes egen vilja, blev jag genast emot partiet, det var fruktansvärt.

Boken är skriven i brevform - ett brev som Svenne tänker lämna efter sig. Han har gömt sig i en stuga med Dackemans dator, det är egentligen så han får reda på sanningen om Rättvist Sverige.

Historien berättas ur både Fredrik Svenssons och Nils Dackemans synvinklar i kronologisk ordning med små avsnitt som hoppar tillbaka i tiden.

Jag är ändå överraskad att Per Nilsson lyckas hålla spänningen vid liv i den här boken, det är få författare som lyckas med det när det skrivs om ett sådant här ämne. Bokens utspelar sig i Sverige och sträcker sig över 1-2 år.

Boken får 5/5 U.

En andra recension av Jillie Kaaret.

Hur skulle ett Sverige där smygnazism blev socialt accepterat se ut? Där blonda svenska män kan dra av slöjorna från muslimska kvinnor utan att någon reagerar? Där ”uppfostringsanstalter” att likna med koncentrationsläger upprättas för manliga invandrare? Ett Sverige där en ung kille vid namn Svenne hamnar i mitten av allt kaos? Per Nilsson förklarar på ett pedagogiskt och fängslande sätt för oss i boken med samma namn som huvudpersonen – Svenne.

Svenne är utgiven 2006 av Rabén & Sjögren. Samma år fick boken Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok. Det här är en bok som borde cirkulera i varje klassrum på högstadium och gymnasium runt om i Sverige. Som borde studeras och analyseras. Som borde få öppna våra ögon, se till att vi fattar våra egna val och att inte lyda order utan att ifrågasätta – för det är sensmoralen av denna bok – bara du kan bestämma över dina egna handlingar, välj dem noga.

Per Nilsson.

Det här är en historia om nazism, främlingsfientlighet och ett politiskt spel, med invecklade regler, där alla spelare inte förstår vad de lägger in som insats. Per Nilsson beskriver med ett utvecklat och vackert, men ändå lättläst, språk en historia om Fredrik Svensson även kallad Svenne. Om hans väg som börjar med en vinst i en tekniktävling, forsätter på Gröna Lund där han träffar på ett gäng invandrare som misshandlar och knivhugger honom och avslutas med Svenne som gömmer sig i en stuga i skogen efter blivit utsedd till partisekreterare för ett nytt parti som förändrade Sverige.

Partiet kallas Rättvist Sverige och dess anhängare ökar markant och helt plötsligt står katastrofen för dörren. Våldet mot invandrare på gatorna eskalerar och snart är upplopp en självklarhet. Det börjar i Malmö, hundratals döda, krossade rutor och blod på gatorna. Detta sprider sig snabbt till resten av Sverige.

Vissa böcker lämnar kvar en känsla av lycka, andra en känsla av obehag. Svenne gör varken eller. Jag satt inte klistrad när jag läste den, jag kunde lägga den ifrån mig och jag drömde inte om boken om nätterna flera veckor efter att ha läst ut den. Men har andra egenskaper som gör den till självklar läsning. Den är utbildadande, den är roande och sist men absolut inte minst, den är bra.

Man får följa huvudkaraktärerna på ett sätt som känns privat men ändå frånvarande. Gällande Nils Dackeman så får man aldrig riktigt reda på vad hans politiska ställningstagande är, det är något som stör men ändå gör det hela mer intressant. Svenne som person är en av oss, en vanlig kille från en liten stad där man kör epa, bär Volvokeps, snusar och går fordonsprogrammet. Man känner igen sig, kan leva sig in. Känna förvirringen över att dras in i något man inte förstår. Längtan efter något spännande och overkligt.

Det här är brevet Svenne lämnar efter sig, hans förklaring till vad som hänt. Hans ursäkt till en okänd läsare som sent avslöjas. Han sitter i en stuga långt ute i skogen. Han är efterlyst av polisen och jagad av de som vill ha hämnd. Alla med blodad tand. Svenne är anklagad för mordbrand, misshandel, hämndaktioner och skapandet av straffläger. Med sig har han Dackemans laptop, och sanningen börjar uppdaga sig.

Det här är Svennes historia, ursäkt och bekännelse, och det är helt enkelt bra läsning.

Boken får 4/5 U.