Joshua Radin på Debaser Slussen

Ni kanske känner igen hans musik från succéserien Scrubs. Joshua Radin är nämligen polare med huvudrollsinnehavaren Zach Braff som även var den förste att uppmuntra sin vän att satsa på musiken (han stod dessutom och gungande med publiken till kompisens sång på Söder den här kvällen). När låten Winter figurerade i serien orsakade den en smärre tittarstorm där tillsynes alla ville veta var man kunde få tag i ett album av den begåvade, dittills okände artisten. Dessvärre fanns det ju vid tidpunkten bara en låt, och uppstickaren Joshua Radin fick således gå direkt på fjärde växeln.

Hittills har han släppt två album, vilket enligt Radin själv har att göra med att han ”har två ex-flickvänner”. Två skivor om förhållandens svårlösta gåta alltså. Just den här kvällen valde han att spela mycket nytt och lite gammalt. En del uppbackad av uppvärmningsakten Maria Taylor och en del A capella. Ibland med polare på cello och ibland utan. En skön mix av mjuka gitarrslingor och överraskande kraftfulla toner, en behaglig blandning av glatt och gråtigt.

Bäst enligt UM-redaktör Erik Nahlén (som tydligen var där men liksom smälte in i mängden i skuggan av stjärnan och missade mitt tårvätta öga) var när huvud- och uppvärmningsakten klev upp på scenen gemensamt och drog av låten Sky så att taket nästan lyfte. Själv minns jag varken låten eller stunden, men tycker däremot att A capalla versionen av Everything Will Be Alright (Will’s Lullaby) var det mest tårdrypande och omtumlande jag hört på länge.

Att han fick färre applåder än vad Zach Braff fick för sina blotta närvaro kan ha varit kvällens enda low point, men om att Joshua Radin och hans melodiskt fredagsmysiga musik är här för att stanna råder ändå inga tvivel. Eller vad säger du Erik? Lyssna så förstår ni.




Eller Eriks favvo ...