Biorecension: Män som hatar kvinnor

Journalisten Mikael Blomkvist har, när vi för första gången möter honom, nyligen dömts i domstol då han på sannolika skäl gjort sig skyldig till förtal. Mikael, som är chefredaktör på tidningen Millennium, väljer att i samband med åtalet och domen dra sig tillbaka för att inte dra tidningen med sig i fallet.

I samband med att Blomkvist gör ett uppehåll från tidningen kontaktas han av industrimagnaten Henrik Vanger som vill att Blomkvist ska skriva familjens släktkrönika. Vanger-släkten är en känd och etablerad släkt med högresta finanser – men bortom den förmögna ytan gömmer sig hemligheter som Blomkvist snabbt blir insatt i. Henrik Vanger har en önskan om att Blomkvist i samband med krönikan också ska göra en djupare studie angående ett märkligt försvinnande.

Sommaren 1966 försvinner Henrik Vangers brorsdotter Harriet. Henrik som är mycket förtjust i flickan berörs särskilt av kidnappningen, då han inte själv har några egna barn. Henrik får efter Harriets försvinnande varje år på sin födelsedag en exotisk blomma. Ganska snabbt höjer han misstankarna om att det är Harriets mördare som försöker spela honom ett spratt. Henrik är ute efter sanningen och behöver Mikaels hjälp.

Tillsammans med Lisbeth Salander, den omyndigförklarade datahackern med en mörk och tragisk historia, kastar sig Blomkvist in i denna tillspetsade värld av överklassens lögner och svek för att lösa gåtan kring den bortrövade Harriet. Ihop utgör de ett enastående team, och deras intensiva jakt på sanningen gör att de lyckas överlista en hel del sluga typer på vägen.



Stieg Larssons Millennie-serie har hyllats och proffsen inom kriminaldeckare har talat om böckerna som de i särklass mest spektakulära just nu och Per Planhammar, från Göteborgsposten, pratar om ”… det mest gastkramande och välskrivna man kan läsa för tillfället; en roman av hög internationell kvalitet i genren.”

Då jag inte är någon bokmal gjorde jag ändå ett försök att ta mig igenom boken – men gav upp efter knappt halva resan. Min vision var att hinna läsa boken före jag såg filmen, på grund av att filmatiseringen ofta bara skrapar på ytan av det som formuleras i en bok. Väldiga detaljbeskrivningar är inget man borde räkna med när det blir film av en bok, men trots att jag inte orkade ta mig igenom boken var filmen inte ett misstag. Denna verkade istället som en morot då jag nu har fått ny energi till att läsa om Mikael Blomkvist.

Kriminologi och mord har alltid intresserat mig, och att sitta med filten upp över ögonen och känna adrenalinet pumpa är vad jag föredrar. Liksom böckerna hyllats anser jag att filmatiseringen är bland det bästa som gjorts i svensk filmindustri. Det kan tyckas att Wallander och Beck hittills löst de mest formidabla morden, men som inbiten Wallanderfanatiker har jag fått nytt hopp.



Entusiastiskt väntar jag på nästa film och hoppas att även denna blir lika detaljrik, uppslukande och hiskelig som den första. Filmatiseringen av Män som hatar kvinnor är definitivt en film för internationell marknad, och liksom Stieg Larsson makalösa skicklighet har regissören Niels Arden Oplev gjort ett fantastiskt arbete. Valet av skådespelare anser jag också vara bland det bästa, och Mikael Nyqvist i rollen som Mikael Blomkvist är definitiv inget misstag.

Spänt väntar jag på den andra filmen i serien, Flickan som lekte med elden, som beräknas att visas på vita duken i höst. Jag är helt säker på att jag inte är ensam om att sitta på nålar – för detta, detta är riktigt bra!