Filmer du bör se #12: Zoolander

Jon Heder är ett exempel. När han fick huvudrollen i lågbudget-indiekomedin Napoleon Dynamite (en film som ni också måste se) så förseglades hans öde: Jon Heder blev Napoleon Dynamite. Han skulle aldrig kunna göra en till roll i sitt liv utan att bli jämförd med hur han presterade i filmen. Inte heller skulle han kunna fly ifrån alla förbipasserande människor på stan, som skulle skrika lösryckta citat ifrån filmen i fråga efter honom. I gengäld dock, så får Jon Heder nu oerhört mycket cash, oerhört mycket berömmelse och kanske en och en annan skitsnygg flickvän som han (i denna, sorliga, cyniska och alltför ytliga värld) aldrig skulle ha fått om det inte vore för filmen.

Så varför nämner jag detta, frågar ni retoriskt. Jo, svarar jag pedagogiskt; Zoolander kunde nämligen ha gett huvudrollsinnehavaren Ben Stiller samma förbannelse, om det inte hade varit för att den släpptes två veckor efter 9/11 och därmed inte fick samma genomslagskraft som Napoleon Dynamite. Ben Stillers rolltolkning som den supersjälvgoda, superkorkade supermodellen Derek Zoolander är oförglömlig och den första, men inte främsta, anledningen till varför du måste se Zoolander. Innan jag såg filmen var Ben Stiller, enligt mig, en rätt så medioker och alldaglig skådis som sällan verkade gestalta någon förutom ”den normala” i alla komedier.

Men i Zoolander blir Mr. Stiller någon annan. Karaktären känns fräsch, nyskapande och framförallt väldigt underhållande, trots att stereotypen låter förutsägbar och tråkig. Men Derek Zoolander är så genomtänkt, så välutvecklad av Stiller att han har helt enkelt gått ett steg längre än att enbart låtsas vara korkad - han ÄR korkad. Stiller visar en dedikation till sin roll som är lika stor som Sacha Baron Cohens när han spelar Ali G, Borat eller Brüno. Hans blick är tom och orolig när folk säger för komplicerade ord, han känner inte till TIME Magazine eller kan stava till ”day”. Men trots detta, drygheten, ytligheten och självsäkerheten är Zoolander ett litet barn, naiv och godtrogen som pratar med en ljus, oskyldig röst. Detta gör honom till karaktär man kommer att älska, istället för att håna. Detta är den andra anledningen varför man ska se Zoolander: Stiller får oss att sympatisera med protagonisten, vilket gör filmen till en unik ”dummerjöns-komedi”. Vi skrattar inte längre åt byfånen eller dummerjönsen, vi skrattar nu åt händelserna som utspelas i deras liv, vi skrattar åt de absurda vändpunkterna och den oförglömliga storyn.

Vilket naturligtvis leder till den tredje anledningen varför du måste se denna film: Storyn. Likt karaktären Zoolander verkar den först vara trist och förutsägbar, men efter en halvtimma inser du, paradoxalt nog, hur pass smart den är för en film som anspelar på hur korkade alla är. För att inte förstöra en maximal filmupplevelse väljer jag att inte berätta någonting om storyn i sig utan låter er uppleva den för er själva. Men lita på mig, ni kommer att bli positivt överraskade.



Den fjärde anledningen varför du måste se Zoolander är alla biroller: Owen Wilson spelar en lika superkorkad supermodell, Hansel. Även här ser vi hur en trist och förutsägbar stereotyp blir någonting extremt underhållande och minnesvärt. Hansel är Zoolanders ärkerival: en blond, flummig hippiesurfare beväpnad med en jojo. Han kniper första plats som årets manliga modell på den prestigefyllda VH1-galan vilket kickar igång hela handlingen (FY NILS, inte försäga dig nu). Sedan har vi Will Ferrell som den superfjolliga, superonda supermodedesignern (supermode?) Mugato; En slags överdriven parodi på Karl Lagerfeldt och en Bondskurks kärleksbarn som förgyller varje scen med fanatiska/skrattretande outfits samt catchphrasen: ”Hansel. He’s so hot right now”. Värt att nämna är också alla cameos som dyker upp i filmen. Jag kan nämna att Lil Kim, Paris Hilton, David Bowie, Donald Trump, Natalie Portman och Lenny Kravitz samt en väldigt ung och vacker Alexander Skarsgård! Dessa kändis-pop-ups här och där har en tendens att förstärka filmens avslappnade attityd, vilket bidrar till att du lättare kan ta filmen på … o-allvar. Typ.

Wilson och Ferrell har inte bara förstått sina roller och levererar det som krävs för just denna film, de kompletterar varann och sina kollegor vilket förhöjer upplevelsen något. Men detta är inte unikt för Wilson och Ferrell; Man får intrycket att alla skådespelare har suttit sig ned, softat med några bärs och skrattat sig igenom manuset, för att därefter nästa dag ha en enad tolkning av hur filmen ska vara. Slutresultatet är att samspelet mellan alla skådespelarna känns nästan omänskligt synkroniserat, ibland gränsar det till perfektion. Resultatet blir att allting flyter på så väl, vilket innebär att skämt sällan slår slint och smilband aldrig får vila.

Men den främsta anledningen varför ni måste se Zoolander är att den är en nyskapande dummerjöns-komedi och en klockren satir över på hur stort allvar som modevärlden tar sig själv, samtidigt som den är en kritisk röst mot barnarbete och utseendefixering. Enligt mig är Zoolander inte en film, det är ett stycke humorkonst som kan granskas från alla olika vinklar, och uppskattas lika mycket varje gång.

Andra filmer du bör se:
Filmer du bör se #1: Chinatown
Filmer du bör se #2: Disco Pigs
Filmer du bör se #3: Gå och se!
Filmer du bör se #4: The Others
Filmer du bör se #5: 2001: Ett rymdäventyr
Filmer du bör se #6: Sjöfartsnytt
Filmer du bör se #7: A Love Song For Bobby Long
Filmer du bör se #8: All About Eve
Filmer du bör se #9: Man on fire
Filmer du bör se #10: Gladiator
Filmer du bör se #11: American Psycho