Acne Kadabra – Kan en häxa bota finnar? Del 2 av 2

Del 1 hittar ni här.

Efter några minuter får jag möta Zalfa. Iklädd i en läkarrock leder hon mig in till ett stort, kalt rum där undersökningen ska äga rum. Längst den vänstra väggen står en brits lite misstänksamt. Är den till för massage kanske, eller någonting annat? Vi sätter oss ned I det högra hörnet av rummet, där det står två extremt tråkiga skrivbord. På det ena, en lika tråkig dator. På den andra däremot, ligger det två metallplattor och under skrivbordet ligger det två identiska metallplattor på golvet. Jag fattar snabbt: Jag ska lägga mina händer och mina fötter på dessa. Måste vara de omtalade apparaterna som EU hade godkänt.

Innan jag ska genomgå min undersökning förklarar Zalfa filosofin bakom Människans Resurser. Som namnet tyder på tror de på att utnyttja människans egna resurser för att läka sig själv. I mitt fall tror Zalfa att min kropp inte rensar sig själv på toxiner på rätt sätt, utan låter de passera igenom mitt ansikte istället igenom perspiration, utandning och urinering. Alltså, mina finnar innehåller tydligen allt skit som borde ha kommit ut ur min kropp genom kiss och svett. Tänk på det nästa gång ni ska klämma en pormask.

Jag tar av mig mina skor och placerar fötterna och händerna på de kalla metallplattorna, samtidigt som Zalfa fäster två elektroder i min panna. Testet inledds och Zalfa går ut ur rummet. Är det eftersom hon vill undvika farlig strålning kanske? Ska hon gå ut ur rummet och fiffla med någonting? Tiden går och jag stirrar in i en vägg, inbillar mig att jag känner någonting röra inuti mitt huvud.
Upplevelsen, att sitta med händer och fötter på ett par metallplattor med elektroder fästa i pannan samtidigt som man stirrar in i en vägg är så skumt, att jag kan inte komma på en tillräckligt bra jämförelse för att beskriva känslan.

Jag vänder mig om för att kolla på datorskärmen, men fattar nada. Det påminner lite om ett EKG, men mer än så hinner jag inte uttyda innan jag snabbt vänder mig om. Vill inte förstöra ”processen” utan fortsätter med att stirra in i väggen.

Hon kommer in i rummet igen och kopplar bort elektroderna och vi tittar på resultatet tillsammans. EKG:et är borta och istället ser jag en tredimensionell, genomskinlig kropp med alla väsentliga organ fullt synliga, som alla är olikfärgade. ”Datorn har nu jämfört dina resultat med värden som är vanliga för andra människor i din ålder; de organ som är färgade är de som sticker ut ur mängden och de som är gråa är de som är normala.” Det ser väldigt detaljerat ut. Ursäkta klyschan, men det ser nästan för detaljerat ut.

Programmet ser förvånansvärt simpelt ut. På skärmen kan vi se att min högra lunga är överarbetad, och om man klickar på huvudet kommer en detaljerad bild upp på en hjärna, där man kan se nervtrådar som lyser gult av stress och överansträngning. Hur kunde datorn se allt det där efter tre minuters kroppskontakt genom tunn metall och två elektroder i pannan? Hur kunde den känna av lungorna via mina händer och fötter? Är programmet simplifierat för min skull, eller för hennes?



Detta gör mig så pass tveksam att jag inte vet riktigt om jag vill fortsätta. Mina lungor är felfria, det vet jag: Jag röker inte, tränar ofta och var fullt frisk när testet genomfördes. Men Zalfa fortsätter att klicka sig runt i programmet och det är nu som någonting extremt skumt händer. Hon tar fram informationen om min tarmflora som är upprörd; Detta stämmer. Jag har ofta ont i magen, och får lätt ballongmage. Hon visar även en datoranimerad ryggrad, där två ryggkotor blinkar gult av smärta. Även detta stämmer; jag har ont i ryggen. Men vad som verkligen förvånar mig är när hon snabbt konstaterar: ”Du verkar vara uttorkad. Dricker du vatten tillräckligt ofta?” Min NO-lärare konstaterade exakt samma sak förra veckan, när vi gjorde blodprov i skolan.

Vi fortsätter undersökningen med en andningsövning. Hon fäster, vad som ser ut att vara två krokodilklämmor man använder för att ladda bilbatterier med runt varsin handled. Jag ska nu sitta såhär och andas lugnt i fem minuter. Syftet med detta test är att se hur min andning påverkar min hormonbalans i kroppen. Zalfa tror att mina celler inte får tillräckligt med syre eftersom jag andas för oregelbundet, vilket leder till en hormonell obalans, vilket i sin tur leder till mina finnar. Typ.

Tester börjar, och vi sitter tyst framför datorskärmen. Nu har EKG:et dykt upp igen, och jag observerar att min puls ligger på ca. 65 slag i minuten. Denna gång kan jag se vilken mjukvara vi använder. Den heter Alfa och enligt Zalfa (Håll koll nu på vad som är vad) så är det främst ”idrottsmän som använder detta”. Jag kan dock inte riktigt se Carolina Klüft eller Zlatan sitta i samma situation som jag befinner mig i just nu.

Fem långsamma minuter passerar och min hälsa är på tipptopp. Härligt. Men min ”hormonella reglering” ligger på 80%. Aj aj, så vi gör om testet, fast med denna gång ska jag andas genom vad som ser ut att vara en astma-inhalator.
För att passera tiden denna gång försöker jag se Carolina Klüft och Zlatan sitta och suga på en liten plastburk med krokodilklämmor runt handlederna samtidigt som de stirrar intensivt på deras egen hjärtrytm.

Succé! Med inhalatorn höjdes min hormonella reglering från 80% till 98%! Och härmed, efter att Zalfa har pekat lite på några cirkeldiagram, är undersökningen över. Zalfa berättar henne slutsats: Om jag andas bättre, och dricker mer vatten, kommer inte bara min kropp kunna lättare göra sig av med toxinerna utan även reglera hormonbalansen i min kropp. Alltså: Mirakelkuren som jag har sökt efter i ett halvt decennium är även de viktigaste förutsättningarna för att överleva: Vatten och syre.

Var tiden bortkastad? Jag vet inte riktigt. Jag förväntade mig mer rökelse, flera ministatyer som föreställer gudar ifrån hinduismen och en kur som skulle innebära att snorta nermalda grodskelett, en bön till hudguden och en eller annan regndans. Istället fick jag två goda råd. Kommer jag att göra det igen? Hell no. Det var på tok för obehagligt för att jag skulle vilja frivilligt gå dit en gång till.
Dessutom så fick jag reda på att när jag skrev detta, att flera läkare inom allmänvården som har uttalat sig om healing och alternativ medicinering har blivit smutskastade på nätet och fått hem hotbrev av människor som tror på detta.



Så, kan en häxa bota finnar? Nej. Det kanske är dags att jag inser att finnar är ett relativt litet problem, ett problem som blir större beroende på hur mycket det stör en själv. Man kanske borde lägga sin mentala energi på att plugga eller filosofera över livet istället för att sitta och grubbla och jämra över ens acne?

Det är kanske det som acne egentligen är: En mental prövning, ett nödvändigt ont som gör oss ödmjuka och självsäkra när det väl är över. Felix Herngren hade problem med acne, idag är han en viktig del av Sveriges humorelit. Samma sak gäller för Mikael Tornving.

Så vi som har finnar, vi kanske borde sluta leva i nuet och se framåt, se fram emot tiden som snart kommer utan finnar, en framtid med len hy som är alldeles strax runt hörnet. Glöm inte att det går över. Men vad ni än gör, glöm inte heller att andas och dricka vatten.