Det hela börjar när Koestler, astrofysiker by day, sjusovande alkoholist by night - får tag på ett 50 år gammalt handskrivet dokument med otroligt besynnerliga nummerserier. Det visar sig att dokumentet förutspår världsliga katastrofer, både sådana som har hänt och sådana som kommer att hända. En jakt efter dokumentets skapare drar givetvis igång då Koestlers sifferfetisch skapar mer frågor än svar i takt med att alla hemska saker händer. Vem hade beställt profetian av domedagen? Någon?
Jag har, till skillnad från många andra, inte så väldigt mycket emot Nicholas Cage. Jag står fast vid att karln helt enkelt ofta gör bra roller i bra filmer, men har grava problem med att just hamna i rätt film. I Lord of War slog det rätt, men i Knowing slår det återigen fel. Tyvärr. Cages presterande sjunker dock i takt med händelseförloppen i Knowing, en film som till en början verkar lovande men under andra halvan mest känns skrattretande och irriterande.
Under den första halvan av Knowing målar regissör Alex Projas upp en oväntat tät, mörk och mystisk thriller som under flera tillfällen överraskar och håller mig på helspänn. Det är passande tempo, snyggt berättat och rejält påkostat gällande effekterna. Under andra halvan transformeras Knowing tråkigt nog till en riktigt tunn och förutsägbar katastrofkliché där Projas smäller in så mycket uppenbara religiösa anspelningar att jag, som sekulariserad och modern svenne, bara suckar djupt och får lätt huvudvärk. Den andra halvan faller sönder rent dramaturgiskt och når sitt klimax (eller antiklimax) i form av en rentav idiotisk konfliktförlösning. Och då räcker det faktiskt inte med glassiga effekter för att inkassera ett godkänt betyg.