Vi får träffa Kennys familj - mamma Jenny, pappa Benny och brorsan Lenny (spelad av Björn Gustafsson) - i deras frisörsalong. Den salong som är Kennys öde om han än en gång misslyckas med att ta examen från Galaxhjälteakademin.
I ett försök att samla poäng till sin examen ger sig Kenny ut och jagar fortkörare. När han råkar snubbla över en efterlyst brottsling som skulle kunna ge honom examen i en liten ask så sätter Kenny efter honom, krashlandar på planeten jorden och träffar Pontus. Pontus är tonåringen som över natten fått supersyn, superstyrka och det mesta annat som börjar med super, genom att röra vid en kraftkristall. Men självklart har galaxens största superskurk riktat in sig på pojken och det blir inte många lugna stunder i denna film.
Självklart kommer det aldrig vara lika roligt som för 12 år sedan men precis som sin föregångare spelar filmen på både tonåringars, barns och vuxnas humor. Det finns ingen som missar det roliga i denna film. Det skulle vara om man är totalt humorlös då. Jag menar, det är en Runar-kopia som beter sig som en 3-åring med IQ fiskmås!
Jag tänker inte säga så mycket mer om filmen, mer än – se den! ”Saru?”, ja, för även om den forna glansen är lite skadad i kanten av alla försök till fina specialeffekter och de totalt uppenbara produktplaceringarna hör Starfighter ändå till ens barndom och borde hedras.
Vill du hitta hem, använd då hitta.se precis som de säger i filmen. Eller leta dig till närmaste videobutik, hyr Kenny Begins och spendera en helg i barndomens tecken.