De tre mest promiskuösa barndomslekarna

Någon gång i slutet av lågstadiet hände något drastiskt med synen på det motsatta könet. Plötsligt försvann allt vad kill- och tjejbaciller hette och det väcktes ett, kanske inte sexuellt men i alla fall nyfiket intresse för ”de där andra”. Det började spritta av utforskningslusta i våra spralliga små kroppar. Vips övergavs allt vad hopprep och fotbollar hette och promiskuitetens första stapplande steg togs på en inhägnad skolgård. Här följer i stigande grad de tre mest...

Någon gång i slutet av lågstadiet hände något drastiskt med synen på det motsatta könet. Plötsligt försvann allt vad kill- och tjejbaciller hette och det väcktes ett, kanske inte sexuellt men i alla fall nyfiket intresse för ”de där andra”. Det började spritta av utforskningslusta i våra spralliga små kroppar. Vips övergavs allt vad hopprep och fotbollar hette och promiskuitetens första stapplande steg togs på en inhägnad skolgård.

Här följer i stigande grad de tre mest promiskuösa (och för min och säkert många andras del även de tre mest saknade) barndomslekarna:

3. Ryska posten
”Handtag, famntag, klapp eller kyss?”. Det var en väldigt stor vånda att stå där bakom dörren och göra sitt val. Valde man handtag var man en mes och skulle med all säkerhet bli mobbad ett långt tag framöver. Valde man kyss fanns risken att lekledarens ostbågsfettiga finger skulle peka på klassens fula ankunge när man väl sa ja, och då skulle man också bli mobbad ett bra tag framöver. Det var sannerligen en svår situation. Och ännu svårare blev det när även den fantastiska långtradaren fanns med som smakrikt alternativ på Ryska posten-menyn. Trettio sekunder med läpparna tätt tryckta mot en annan mun. Trettio sekunder i himmelriket om det ville sig väl, tre månader i helvetet om det ville sig illa.



2. Snurra flaskan
Inga konstigheter. Man satt ett gäng i en ring, någon snurrade en flaska och blev sedan tvungen att pussa personen flaskan pekade på när den snurrat klart. Snurra flaskan var dessutom en lek som följde med långt upp i tonåren. Men då var jordgubbssaftflaskan utbytt mot en jordgubbsvinflaska och de oskyldiga pussarna mot salivdrypande hångel.

1. Kysspjätt (möjligtvis kysskull eller kysstafatt utanför skånes gränser)
Jag har nog aldrig varit så tacksam för mina snabba ben som när det var dags för kysspjätt. Det gick till som vanlig pjätt, men med den fantastiska belöningen i att man fick pussa personen man ”pjättade”. Så här i efterhand kan jag ju självklart se vilken fasansfull lek det egentligen var. Det var ju alltid någon stackare som aldrig blev pussad på, hur stilla han eller hon än stod. Men det var så klart inget jag reflekterade över då. Jag hade ju fullt upp med att jaga ikapp Sara och Jennie och Rebecka och Lisa och Karin och Tove och Anna och Emma ...

Egentligen är ”promiskuösa” ett alldeles för starkt ord att använda för att beskriva dessa, ärligt talat ganska oskyldiga, lekar. Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder nämligen ordet ”sexualliv med fler än en partner”, och såvitt jag vet försiggick inget kuckelurande i långtradarrummet. Men ändå känns det som en passande benämning. I grund och botten utgjorde lekarna trots allt ett tidigt stadium i det sexuella utforskandet, som en språngbräda in i den eventuella lösaktigheten. Och många är det säkerligen som gått från att snurra flaska till att swinga partner. Kanske inte över en natt, men i alla fall över två.

Läs även:
De tre mest saknade barndomskänslorna
De fem mest adrenalinframkallande barndomsbusen