DVD-recension: New in Town

Under första veckorna av 2010 blev Stephen Taylor utsedd till likvidator av GM. Detta kanske låter som en fräsig jobbtitel, men hans enda uppgift var att se till så att nedläggningen av SAAB gick rätt till. Mindre fräsigt, alltså.

Stephen, en ung karriärsinriktad britt, skulle personligen bege sig till Trollhättan för att dra i de rätta spakarna och trycka på de rätta knapparna. I början var han illa omtyckt av lokalbefolkningen; alla visste vem han var och varför han var i Trollhättan. Så vi kan säga att han inte riktigt trivdes i den lilla svenska industristaden från första början.

Men någonting hände. Han träffade den undersköna Eva-Lena, Trollhättans representant för IF Metall. De började debattera om vad som var rätt och fel, deras olika bakgrunder och inställningar gentemot globaliseringen. De kom inte riktigt överens, helt enkelt. Men halvvägs genom Stephens vistelse blev han räddad ur en snödriva av Eva-Lena och de blev vrålkära. Stephen gjorde allt i sin makt för att rädda SAAB och Trollhättan från GM:s onda planer, med goda resultat. Idag är SAAB en av världens största bilmärken, Stephen och Eva-Lena har sju barn och GM gick i konkurs innan du ens hann läsa denna mening. Slutet gott, allting gott.

Synopsen jag precis skrev skulle jag ha kunnat plagiera från baksidan av DVD-fodralet som innehöll filmen jag just nu recenserar: New in Town. En alldaglig, förutsägbar och poänglös rom-com med en malplacerad, undernärd Renée Zellwegger och en massa b-skådisar du aldrig har hört talas om. Jag skulle vilja raljera om hur mycket sexigare Renée var som den spontana, gull-mulliga Bridget istället för den onda powerbitchen med en fetisch för en kometkarriär som hon spelar i den här filmen, men det får bli en annan gång.

New in Town följer romcom-formulan till punkt och pricka. Vi har kontraster, kulturkrockar och slapstick. Ett omaka par som blir vrålkära och hånglar efter cirka 60 minuter. Ett lyckligt slut. Det enda logiska vore att fortsätta slita sönder filmen genom att poängtera ut andra felaktigheter, ungefär som om jag vore en Personal Trainer som pekar och kritiserar Göran Perssons fettvalkar.



Men... nä. För New in Town har sina sevärda stunder. Och de är riktigt sevärda, eftersom de fick min sinnesstämning att förändras och tankar att flöda. För bakom den obligatoriska kärlekshistorien döljer sig en tragisk historia om ett litet samhälle i Minnesota vars enda ekonomiska tillgång är fabriken som Renée hotar med att lägga ned. Bakom slapsticken och de tråkiga skämten finns en rörande historia om en frustration utan bot i ett samhälle som är nära på att gå under på grund av ett företag tre tidzoner bort. New in Town visar på ett lagom påträngande sätt samtliga baksidor med globaliseringen och multinationella företag. Scenerna när invånarna fullständigt struntar i att föra en dialog med Renée, eftersom de vet att hon ändå inte bryr sig om vad som är bäst för dem utan vad som är bäst för företaget är trots sitt lättsamma upplägg väldigt, väldigt starka.

Det kanske är dumt att rekommendera att se en romantisk komedi om dess bästa stunder varken är romantiska eller komiska. Men det kanske är bra att rekommendera den i kristider som dessa? Förövrigt, finns det många andra filmer som behandlar detta aktuella ämne?



Så vem borde se denna film? Ja, om du är en ung, karriärsinriktad britt som blev nyss utsedd till likvidator av GM så bör denna film bli dedikerad i din ära. Annars? Nje...