Världens största hyllning till skärgårdsdoktorn Samuel Fröler

I de tuffaste situationer kan jag lita på din expertis. Du är mer läkare än någon läkare någonsin kommer kunna bli. Du skyller inte på Lupus eller har sex i något jourrum. Inte för att du har något, men ändå.

En dag vill jag bli lika fantastisk som du. Rädda fyllesjuka sommargäster i skärgården, trilskas med buttra sjuksystrar och leva under pseudonymen "Johan Steen". Ja, jag vet din hemlighet. Jag vet vad du egentligen heter. Men det är okej. Jag skulle aldrig skvallra. Aldrig om dig. Jag finns här, och du kan lita på mig.

Jag tänker inte beklaga mig över min uppväxt, nej aldrig. Men vad mer kan jag säga än att jag önskar att jag fått leva med dig på Saltö. Ditt hus är så fint, och din matlagning verkar så unik och din bil sprutar grus så vackert när du susar iväg med dödssjuka patienter.

Och nu ska du inte bli rädd älskade du. Jag har inte spionerat på dig. Nej gud nej. Jag har inte alls följt varje steg du tar. Tok heller. Det vore ju bara sjukt. Jag har några filmklipp med dig sparade på min dator, det är allt. Som spelas på repeat. Inget mer, så du ska absolut inte vara rädd.

Och den där rackarns Axel Holtman du har till svärfar, honom ska jag ta hand om! Vänta och se du bara. Aldrig mer ska han få gå dig bakom ryggen. Det vill jag lova. Inte när jag är klar med honom. Då kommer han avguda dig som den fantastiske vardagshjälte du faktiskt är, åh du underbaraste Samuel Fröler.



Och hans dotter Eva, henne ska vi inte ens tala om! Hur tänkte du där? Vad såg du i den där ... Kvinnan. När jag finns här. Väntandes. Längtandes. Trofastare än en Sankt bernhardshund eller en gammal Fiat Uno från '89.

Jag hade varit en otroligt mycket bättre mor åt Wilma än den där Eva någonsin var. Visst ... Jag må vara yngre än Wilma, men jag lever efter tanken att åldern inte spelar någon roll. Det viktiga är vem man är som människa och vad man väljer att göra med sitt liv. Vilka vägar man går och hur man tar tag i de problem som uppstår efter vägen. Lite som du Samuel. Du löser allt så perfekt och underbart. Och på så vis blir du perfekt och underbar.

Vet du vad det bästa är med dig Samuel? Det är att du är en sån man. En riktig karl. En kvinnas stora dröm. Du är så ansvarstagande och bestämd. Som ett stort träd i skogen som inte går att rubba på. Och du är så omtänksam och god. Nästan lite blåögd ibland. Som en kattunge som för första gången blir utsläppt genom altandörren och som sedan upptäcker att det är en inglasad altan. Ja, så skulle man nog kunna sammanfatta dig Samuel. Som en inglasad kattunge.

Världens underbaraste inglasade kattunge.

Åh du underbaraste Samuel Fröler.