DVD-recension: Hämnden

Hämnden utspelar sig ömsom i ett flyktingläger i Afrika, ömsom i en mellanstor stad i Danmark. Filmen följer i huvudsak tre stycken ark av historier med hämnd av olika typer och grader som gemensam nämnare. Kan hämnd någonsin rättfärdigas, och vilka konsekvenser får den i sådant fall på omgivningen? Mikael Persbrandt ser vi i rollen som Anton, en fältläkare som gång efter annan tvingas akutoperera unga, gravida kvinnor vars bukar sprättats upp av en sadistisk krigsherre som för skojs skull tycker om att slå vad om vilket kön de ännu ofödda bebisarna har. När denne krigsherre sedan själv dyker upp allvarligt skadad i sjukhustältet ställs sjukvårdarna inför svåra moraliska val, där en god handling och en ond handling plötsligt tycks smälta samman.

Hemma i Danmark har Anton en svårt trakasserad son i 12-årsåldern, som genom en slump lär känna den jämngamle Christian. Han har något mer skinn på näsan och är känslomässigt labil och bär mycket ilska inom sig efter att hans mamma dött i cancer. Vänskapen tar vad det lider allt extremare uttryck, och även här suddas snart gränserna för rätt och fel ut.

Som tittare kastas man mellan en rad mer eller mindre tunga ämnen som rör vid såväl moraliska val som mobbning och sviter av cancer. Det säger alltså sig själv att Hämnden inte är en film att få skratta till. Däremot är den en film som under inga omständigheter bör missas. Den är mångbottnad, men framför allt är det en film som aldrig någonsin blir det minsta tradig att titta på.



Susanne Bier är måhända inte uppe och konkurrerar med världseliten vad gäller regi, men filmen har ett i det närmaste klanderfritt manus samt ett par särskilt minnesvärda skådespelarinsatser (i synnerhet Kim Bodnia, som vi känner igen från Pusher-filmerna), som gör den till ett absolut måste. Se den och ni kommer att ha den i tankarna i veckor efteråt, det garanterar jag.