DVD-recension: Cornelis

En och en halv timme senare sitter jag med tårar i ögonen medan eftertexterna rullar tillsammans med några autentiska bilder på Cornelis. Filmen har skildrat hans liv från födseln i holländska staden IJmuiden, och sedan hans vuxna liv i Sverige. Ett liv bestående av fängelserymningar, filminspelningar i Brasilien, tre skilsmässor men även en del kärlek, glädje och fester.

Cornelis blev upptäckt i trettioårsåldern och sedan gick karriären i raketfart uppåt, men ju bättre det gick utanför scenen desto sämre mådde han. Han sågs aldrig utan en cigarett i handen och han var alltid berusad och periodvis extremt paranoid. Men samtidigt tycker jag mig se en godhet hos Cornelis som lyser igenom då och då i filmen, men som allt för ofta försvinner när hans andra sidor tar över.

Det är med en klump i magen jag ser tillbakablickarna ur Cornelis liv då han som liten pojke blev bortförd av tyskarna under ockupationen av Holland. Filmen visar Cornelis som till början var en väldigt blyg och snäll man, men som senare tyvärr tappar fotfästet alltför ofta. Mot slutet går hans karriär och ekonomi under på grund av hans extrema svartsjuka och dåliga framförhållning, samt hans väldigt oseriösa inställning till pengar och betalningar. Han försummar sin familj och tvingas in på rehab för sin alkoholism.


Hans-Erik Dyvik Husby gör väldigt bra ifrån sig som den tystlåtne Cornelis och hans gestaltning griper verkligen tag i mig. Det är en väldigt stark film som helt naket och ogenerat beskriver en artist som blev mer populär och folkkär efter sin död. Ibland kan jag dock tycka att historien går lite för fort och lämnar hål i berättelsen. Frågor jag har besvaras inte, man kan inte läsa Cornelis tankar och eftersom han är så tystlåten kommer jag aldrig riktigt underfund med vad det är som driver honom till att göra det han gör.


Detta är en sevärd film. Även om ni inte känner till Cornelis Vreeswijk så kommer ni mötas av en väldigt intressant och smått tragisk historia om en man med en väldigt stark kärlek till sin musik och som trivdes allra bäst när han bara fick sjunga.