Pomerans
Nu när den bästa clementinsäsongen är över ville vi finna ett annat c-vitaminsubstitut, vilket gjorde att vi i ett spontant infall av övermod letade oss mot den lite mörkare sidan av fruktavdelningen.
Det skulle vi aldrig ha gjort.
Som frukternas svar på muränan låg nämligen den här hemska kreationen och lurade. Ful, lömsk och minst lika dödlig.
Det första som slog oss var utseendet. Pomeransen ser ut som en skrumpen apelsin som legat lite för länge mellan soffdynorna. Men vilka är vi att döma? Glada och nyfikna slet vi upp det rynkiga skalet. Där fann vi dock lika många kärnor som brukar frekventera kiwifrukter - Fast stora, vita, hårda och oätliga. Orkar folk ta sig igenom en sån här miniatyrhinderbana borde det ju åtminstone vara någonting gott däri, resonerade vi, och slafsade girigt i oss vad som återstod av frukten efter att vi hade pillat bort både skal och kärnor.
Hur det smakade?
Vi väljer att illustrera detta genom en bild.
Pomeransen möts i en unik och i det närmaste fascinerande korsbefruktning mellan astronomisk beskhet och överjordisk surhet, vilket gör att den har lika många användningsområden och positiva sidor som vinterkräksjukan.
Vad är det för människor som köper den här frukten? Egentligen.
Betyg: 1/5
Tamarillo Frukten med det festliga namnet Tamarillo ser både ut och smakar som den något ovanliga kombinationen tomat/passionsfrukt. Skalet besitter visserligen en beskhet som skulle kunna återuppväcka döda, men håller man sig till innandömet väntar faktiskt en ganska fin smakupplevelse.
Tamarillon är inte den sötaste av frukter, men samtidigt är det inte något som stör. Det är ju trots allt en tomat (som ÄR en frukt innan någon av er börjat tjafsa om det!). Kanske kan man prova på något helt nytt, och då inte bara i fruktväg? En ny sötare salsa? En köttfärssås som nu får lätt inslag av passionsfrukt? Kysslektioner med en tomat som inte får dig att gråta på kuppen? Möjligheterna är verkligen oändliga med denna frukt.
Bäst av allt är nog dock namnet. Tamarillo. Smaka på det. Låt det rulla över tungan. Känner ni hur det kittlar? Smeker tungspetsen. Mhm ...! Precis lika härligt som fruktköttet. Och endast fruktköttet ungdomar. Annat kött får ni tänka på någon annan gång.
Betyg: 3/5
Kumquat Efter att Pomeransen hade begått harakiri på våra smaklökar gav vi, som de grävande journalister vi ändå är, chansen till en annan betydligt fagrare citrusfrukt. De här gulliga miniapelsinerna liknar snarare orangea druvor och äts med skalet på. In med alltihop bara. Smaken är ungefär som en clementin av det syrligare slaget.
Tack vare deras praktiska storlek passar de utmärkt att ha med på picknick eller bara i byxfickan när mamma går in för att servera kålpudding för tredje dagen i rad. Välj dock inte någon byxficka vid rumpan, då kumquaten kan bli platt. Och gå sönder. Endast toaletter ska ha en lätt citrusdoft. Du får gärna fortsätta lukta bajs.
Betyg: 4/5
Rambutan Med sitt taggiga och avskräckande skal liknar Rambutanen något du skulle kunna ramla över på havsbotten under dykarkursen i Sharm El-Sheik. Slajsar du upp den finner man en glänsande vit boll som i konsistensen påminner lite om rå fläskfilé. Smaken är däremot så långt ifrån både kötträtter och saltvatten man kan komma. Trotsar du mammas lärdom om att inte stoppa konstiga saker i munnen får du en belöning som smakar som att någon har lagt en clementinklyfta i en glas flädersaft. Söt, saftig och sjukt god.
Betyg: 4/5
Sharonfrukt (Kallas även Kaki eller Persimon)Skulle det inte ha varit för priset skulle vi ätit den här godingen till både frukost, lunch och middag. Den är sötare än en fluffig kaninunge och smakar som en blandning mellan plommon och havregrynsgröt. På ett bra sätt.
Under testet var troligen just Sharonfrukten den minst ovanliga frukten. De flesta av er har troligen sett den tidigare, där den legat och glänst i fruktdisken. Dock kunde vi i redaktionen tänka oss att det var med denna frukt lite som med en guldklocka. Den är väldigt vacker och glimmar lockande i solen, men man har helt enkelt inte provat att stoppa in den i munnen.
Betyg: 5/5
Av: Marielle Hagblad och Erik Nahlén