Barnprogramsklassiker del 7: Mumindalen

Miljön är vacker, karaktärerna är alldeles underbara (och i vissa fall även underbart elaka). Musiken sätter sig på hjärnan nästan redan innan den spelats och bitvis känns den lite som en musikal. Åker man till vår granne Finland kan man besöka en hel värld inspirerad av Mumindalen. Klart den är populär!

Mumindalen började i bokform och övergick sedan till att finnas både i TV-rutan och som en fysisk värld att besöka. Den har spritt sig som ett glädjevirus bland barn och fungerar nog i många fall lite som en lekpark. Något de vuxna tackar sina barn för att få en anledning att återuppleva. För visst är det underbart?! Figurerna ser så där mysigt kramgoa ut. Eller ja, egentligen kan man nog säga att hela Mumindalen ser ut som ett enda stort kramkalas.


Fast vi har förstås Stinky också. Som kanske inte skulle bli så lycklig över att jag kallar Mumindalen för ett kramkalas. Elaka, listiga Stinky som ofta dyker upp precis överallt. Figuren som fick mig att bli både irriterad, kanske nästan rädd och glad när han dök upp. Och jag kan inte låta bli att le lite just precis nu när jag framkallar minnet av honom. Minnet av alla hans påhitt. All hans dumhet. Och smarthet.




Minnena av hela Mumindalen är mest bara ett enda stort leende. Speciellt minns jag avsnittet när de svävar runt på himlen i bubblor och bara är alldeles lyckliga. Vad minns du mest?

Fler barnprogramsklassiker:
- Pingu & Fem myror är fler än fyra elefanter
- Trasdockorna & Fablernas värld
- Skrotnisse och hans vänner & Ika i rutan
- Solstollarna & Joel Bitar
- Hajk
- Sailor Moon
- Abrakadabra
- Noaks ö