Recension: Abduction

Nathan är precis som vilken tonårskille som helst. Dock har han under en längre tid känt sig annorlunda. Den känslan blir allt starkare när han i samband med en skoluppgift om försvunna personer hittar en bild på sig själv som liten på nätet. Det dröjer inte längre förrän han är inblandad i en svåröverskådlig jakt i sökandet efter sin identitet – samtidigt som han jagas av ruggiga typer. Tillsammans med grannflickan och förälskelsen Karen börjar en lång flykt som sträcker sig över delstatsgränserna. Visst låter det spännande? Men det är det inte.

Fem minuter. Det var så lång tid det tog innan Taylor Lautner tog av sig skjortan i den B-artade actionthrillern. Redan från början gör han alltså inga ursäkter för att vara en utbrytande roll för Twilight. Om Team Edward kan göra det finns det ingen anledning till varför Team Jacob inte kan göra detsamma. I själva verket visar han bara sina begränsningar som skådespelare, i synnerhet då han praktiskt taget använder sig av samma uttryckslösa språk hela filmen igenom precis som han gjorde femtioelva gånger i Twilight-filmerna.


Tråkigt nog är Abduction inget mer än vilken annan klichéfylld actionfilm som helst. Om man har sett trailern har tre fjärdedelar av filmen redan avslöjats. Som ett resultat av detta finns det mycket få överraskningar och spännande ögonblick i filmen vilket inte gör den tillräckligt bra för att vara värd de dryga 100 minuterna. Bortkastad tid.

1