Okänd
Kille
Hejsan. Tänkte ta upp en fråga som jag haft problem med nu i 6 månader och jag känner mig totalt dum i huvudet. Det är så att jag va ihop med min flickvän i ca 3 år mer eller mindre. Vi hade det underbart ihop. Helt kalas va det. Vi gjorde allt ihop för första gången. VI båda var oskulder och förlora den till varann. Vi reste utomlands ensamma för första gången. Fire jul ihopa ensamma första gången. You name it. VI bröt oss igenom alla barriärer och strunta blankt i alla folk som sa att det aldrig skulel funka. Vi va ETT. Så som alla vet så blev det inte så i slutet. Vi fick problem och vi valde att ta en paus för att tänka över saker och ting. Men det sluta med att det tog slut. Jag älskade henne fortfarande men hon ville inte ha mig tillbaka, hon glömde sina känslor rätt fort och jag kämpa bara mer och mer för att vinna henne tillbaka. Det har gått 6 månader och jag har hållt mig undan, vi har inte umgåtts, vi har gjort saker, vi har testat allt kan man säga för att vi ska få en bra relation på nått sätt. Jag kan bara inte glömma henne? Är jag bara så fruktansvärt kär? Hon har redan haft sex med andra, hånglat med andra osv som jag vet. Det gör fruktansvärt ont, men jag förlåter det hela tiden. Hon har ljugit för mig otroligt mkt om allt möjligt, men jag förlåter henne. Är jag dum i huvudet eller vad är det frågan om ? Hon är det sista jag tänker på när jag går och lägger mig och det första när jag vaknar. jag brukar sällan göra sånthär.. skriva på nätet och så. Men jag har testat allt jag kan komma på. Att jag bara ska sluta umgås med henne är inte lönt. För det har jag testat och det hjälpte inte ett dugg. Jag fick bara panik, ångst, kunde inte äta, sova eller gå till plugget. All hjälp är välkommen… Samtidigt vill jag inte glömma henne. Om det har någon betydelse så är hon 18 år och jag 20. Träffades när hon va 15 och jag 17 tacksam för svar
SVAR
Ibland kan det vara så att man helt enkelt älskar en människa så mycket att man har svårt att släppa taget, utan istället försöker hänga sig kvar så länge det går även om det också är plågsamt. Men ibland kan det också vara så att det inte handlar så mycket om kärleken i sig utan den här personen står helt enkelt för så mycket som man vill ha och upplever sig behöva i sitt eget liv, för att man skall känna sig som en hel person och då är det mer ett psykiskt beroende man har utvecklat än en stark längtan grundad på kärlek. Ytterligare alternativ är att man själv helt enkelt har problem att hantera och bearbeta den sorg det innebär att skiljas från en person man älskar, för att avsluta en relation med någon man älskar kan ibland ge en lika stark sorg som när någon närstående avlider. Och det kan man som person ha väldigt svårt att hantera.
Vilket som gäller i ditt fall kan jag inte svara på, utan mitt råd är istället att du försöker komma fram till svaret på vad det är som gör att du varken kan, eller vill glömma henne, trots att hon uppenbarligen valt att gå vidare, och er nuvarande relation är en plåga för dig.
I det arbetet (för det är ett arbete) behöver man oftast hjälp, och jag brukar rekommendera att man söker hjälp för den här typen av problem, när man själv försökt det man kan, utan att man lyckats gå vidare, och när situationen blir psykiskt plågsam för en själv, vilket den verkar ha blivit för dig då tankarna på henne inte vill släppa.
Prova därför att gå till närmaste Ungdomsmottagning och få en tid hos kuratorn, eller psykologen (om dom har någon) där. Att under en tid få prata om hela situationen, vrida och vända på sina känslor, och få dela det med en annan person som dessutom kan bidra med konstruktiva tankar och inlägg, kan vara precis vad som behövs i ett sådant här läge. För om man som du känner att man varken kommer framåt eller bakåt, behöver man ofta göra det här jobbet ihop med någon eftersom man själv är så låst i sina tankar och känslor.
Så, gå alltså iväg till närmaste Ungdomsmottagning och få tid för samtal där (dit kan man vända sig upp till man är 25), och försök få hjälp att komma fram till vad det är som gör att du fastnat vid denna tjejen. Kanske är det kärlek och att hon är kvinnan i ditt liv, varför du kanske får acceptera att du inte kan ge upp så lätt, eller så kommer du/ni fram till att hon fyller behov hos dig som du själv skulle kunna fylla på andra sätt, varför det krävs andra strategier för att du ska hitta ut ur det här. Eller så kommer du/ni fram till något helt annat, men det kommer visa sig om du söker hjälp. För det finns ingen mening med att du skall gå för dig själv och må så dåligt av det här när det finns hjälp att få.
Visningar : 494
