Min pojkvän är 28 år har en psykisk sjuk mamma.Han sover tre fyra timmar är piggsen,kan vakna två på natten o vara pigg.Det sker i några veckor sen på en vecka kan det vända o han kan sova hur mycket som helst.Han har fruktansvärd humörskiftningar ena stunden är man dum knäpp o han vill ej veta av en,nästa dag eller vecka är det nämen heeeej kul se dig =)då är allt som bortblåst av det han tyckte o sa.Han gör inga fel enligt honom.Han söker läkarvård nu i sex år för domningar o annat,läkarna säger det är psykomatiskt.Spec när han varit i kontakt med läkare är jag inte vatten värd.Han vill inte ha kontakt med människor när han jobbar,sitter hemma vid datorn jämt,kan aldrig slita sig endast när han shoppar han shoppar för 15-30 tusen i månaden har råd än så länge snart är pengarna slut.Han påminner om en jag känner som gick på amfetamin.

---

SVAR

Det låter som om läkarna gör rätt bedömning när dom säger att det mer ligger på det psykiska planet än det fysiska. Det finns vissa psykiska sjukdomar där man ser en viss ärftlighet så det kan även spela roll ur den aspekten att han har en mamma som är psykiskt sjuk.
Men jag varken kan eller vill diagnosticera personer utifrån ett brev, även om du beskriver både depressiva och maniska beteenden, varför mitt råd är att han tar kontakt med vuxenpsykiatrin för vidare bedömning. Huruvida droger som amfetamin finns med i bilden kan jag självklart inte heller bedömma.

Jag förstår om det kan vara svårt att motivera din kille till att söka hjälp inom psykiatrin för om man själv har svårt att hitta fel hos sig själv, kan det vara svårt att ta steget att söka till psykiatrin. Det finns olika sätt att motivera någon att ta kontakt, och mycket beror på hur han själv är, och vad du orkar och vill. Du kan göra allt från att ta kontakt med någon av dom läkare han träffat och be dom skriva en remiss och försöka övertala honom att gå till psykiatrin när han blir kallad. Du kan också själv, eller med hjälp av vänner eller släktingar du har förtroende för, försöka prata med honom lite då och då, så man liksom planterar tanken och sedan låter honom få lite tid att både fundera och vänja sig vid den. Du kan även själv ringa till psykiatrin och be att få prata med någon som du kan få tips och råd av. Med vissa personer kan det funka om man själv beställer en tid och sedan erbjuder sig att följa med dit. Men om det är rätt sätt med din kille, är inte säkert, utan du får fundera över vad som skulle vara bäst.

Inom vuxenpsykiatrin kan dom hjälpa din kille med en bedömning av ifall hans problem mer är av psyksisk karaktär. Ibland kan det krävas flera bedömningssamtal innan man kommer fram till vad som är problemet och hur man skall kunna ge behandling. Öppenvårdspsykiatrin i detta avseendet är som vilken vårdcentral som helst dit man går för att få en bedömning av sina symptom. Men tyvärr är det inte lika odramatiskt för människor att söka hjälp inom psykiatrin som inom den somatiska vården, varför det kan krävas en del motivationsarbete som du får fundera över om du är beredd att delta i.