Hej Bo! Kan du hjälpa mig med en sak? För ungefär 2 år sedan dog min farfar,jag mår jätte dåligt av det.Vad ska jag göra för att det ska bli lättare att gå vidare? En gång i veckan pratar jag med en präst om min saknad efter farfar. Tycker du det är bra,att jag gör så? Blir glad för svar.

---

SVAR

Hur vi upplever en nära persons död, och hur vi sörjer skiljer sig från person till person. Att vara med om att en man tycker om dör,kan nämligen ge upphov till många olika tankar och känslor, beroende på vilken relation vi hade till den som dog, hur vi själva ser på döden, vilka möjligheter vi har att bearbeta det som hänt osv.
När någon dör så handlar det nämligen oftast inte bara om att man saknar den personen som dog ifrån en. Livets svårare frågor kring varför vi lever, vad som händer efter döden, hur man ska kunna känna glädje trots att livet också utsätter en för svåra upplevelser osv, blir oftast också ganska påtagliga, frågor som man kanske aldrig har funderat över tidigare. Många som upplever en nära persons död, börjar också fundera över sin egen död, och upplever en känsla av att livet helt plötsligt känns osäkrare då vem som helst nära en kan dö ifrån en.

Saknaden efter den som dog och alla frågor det väcker, kan innebära att bearbetningstiden efter ett dödsfall blir ganska lång, och kanske är det så att dom känslor som ett dödsfall kan ge upphov till, för alltid finns kvar i varje människas inre, även om dom allra flesta med tiden hittar ett sätt att se på det hela som gör att dom kan känna sig både starkare och mer erfarna i livet, vilket i sig ger en ny trygghet. Men vägen dit kan vara lång, och det bästa man kan göra är att försöka lyssna till sina känslor och göra det som känns riktigt för en. Att prata med olika personer om hur man känner det är en väg som många väljer, och om du känner att det hjälper dig att prata med en präst, så är det väldigt bra att du gör det. Den dagen du inte längre behöver den hjälpen kommer du sannolikt att känna det om du bara lyssnar till dina känslor.
Sedan kan du också känna efter ifall det skulle hjälpa dig att prata med andra om det som hänt. För ibland kan det vara bra att få prata med flera olika personer, då varje människa har sin lilla pusselbit att bidra med, vilket till slut gör att man kan få ihop livets pussel, som mitt i sorgen kan verka så hopplöst att få någon ordning på. Så fundera och känn efter om det kanske är så att du har någon nära vän som du skulle prova att prata med, eller någon av dina föräldrar, eller någon annan släkting. För alla har sin upplevelse av när någon dör, och det kan hjälpa en ibland att få höra hur andra känner och funderar inför döden och hur dom hanterar saknaden efter någon som dött. Sedan finns det också kuratorer i skolan och på Ungdomsmottagningen som du kan gå till och prata om du skulle vilja det. Men lyssna till dig själv och låt sorgen ta den tid den tar, det är det bästa du kan göra.