Hej! En av mina bästa kompisar mår jättedåligt. Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa henne, och det gör mej verkligen frustrerad och rädd. Jag har själv haft problem och mått dåligt en tid, men det går bättre och bättre för varje dag. Jag vet bara inte vad jag ska säga till henne när vi pratar. Hon mår dåligt på grund av sina betyg, för att hon inte går den linje hon vill gå och för att "alla" är elaka mot henne. Hon tycker att allt är hennes fel och klandrar sig själv för saker som hon aldrig kan ha orsakat osv. Hon är väldigt snäll men lite blyg och jag tror att jag är nästan den enda som riktigt känner henne. Jag tror även att det är så att alla som är elaka mot henne, är det för att hon är så snäll och kanske lätt att utnyttja, och jag har sagt det till henne också, men hon tror mej inte. Jag är också väldigt rädd att hon ska göra sig själv illa eller kanske något värre. Den rädslan finns alltid. När vi pratar blir det alltid fel, det känns som om jag alltid säger fel saker, som om inget jag gör hjälper. Vad kan jag göra? Jag har sagt saker som att hon måste hjälpa sig själv. Men hon tycker bara att allt är meningslöst och hopplöst och ser nästan ingen glädje. Jag försöker också lyssna på henne, utan att komma med råd, så att hon själv får komma på vad hon måste göra. Men det enda hon vill göra är att "åka långt långt härifrån". Och skapa sig ett nytt liv, och få en ny personlighet, eftersom alla "hatar" henne (som hon säger) så tror hon att det är hennes fel. Jag blir så orolig. Snälla hjälp mej!!

---

SVAR

Det kan vara jättesvårt att hjälpa vänner som mår dåligt, och du är inte ensam om att tycka att allt du säger verkar vara fel. Enligt min erfarenhet kan man nämligen säga många bra saker, men personen ifråga mår för dåligt för att kunna ta det till sig, varför reaktionen på det som sägs oftast blir negativ. Och då är det självklart lätt att känna att man har sagt fel saker.
Men problemet är sannolikt inte att du säger fel saker, eller att du inte lyssnar tillräckligt osv. Utan felet är som sagt att din kompis inte är mottaglig för det du säger, eller för hjälp överhuvudtaget.
Att önska sig bort och önska sig en annan personlighet är ju något som dom flesta skulle göra i en sådan situation som hon befinner dig, men det funkar ju tyvärr inte så, varför din kompis måste börja jobba med den personlighet hon har, och den situation hon befinner sig i för att det skall bli en förändring.
I det sammanhanget kan inte du som kompis hjälpa henne med vad hon ska göra, utan som kompis kan man bara stötta rent allmänt, och lyssa när man känner att man orkar det. All ytterligare hjälp bör man överlämna till en person som jobbar med sådant här, då man annars riskerar att sabotera hela vänskapen, vilket inte gagnar någon.

Så mitt råd, är att du själv känner efter hur mycket du själv orkar och vill lyssna, och komma med goda råd. Men att du alltså inte förväntar dig att din kompis skall kunna ta det till sig, så du inte börjar tvivla på dig själv och att du skulle säga fel saker. Vill du sedan hjälpa din kompis ytterligare, så kan du tex föreslå att du skall följa med henne till en kurator på Ungdomsmottagningen eller i skolan. Eller att du skall hjälpa henne få en tid så hon kan gå själv. Vill hon inte, kan du ta upp det med jämna mellanrum om du vill, men det går aldrig att tvinga en människa att söka hjälp, utan man kan bara erbjuda stöd i det sammanhanget.