hela mitt liv e förstört..min mamma slår mg när jag ahr gjort nått…hon blir arg på mig bara jag får g lr ig på ett ptov lr nått…jag får aldrig gå ut…och jag får aldrig ha nått i fred lr nått!!! mitt liv suger!d har d gjort den jag var 5 år då mina föräldrar skildes…jag e askär i min bästa killkompis,jag tror att han vet om det!jag vill inte vara kär i han…jag vill bara va vän med han men jag kan inte hjälpa…jag e inte bara kär utan jag älskar han!jag har gjort d i snart 2 år!va ska jag göra,för o få mina känslor o försvinna??ska jag sluta umgås med han??d vill jag verkligen inte…och jag kan absolut inte säga till han att jag älskar han! Och sen så e d så att alla snackar skit om mig,och jag gråter varje dag mina ögon e nästan alltid röda…jag funderar på självmord..jag vill leva men inte d liv jag levr…snälla hjälp mig..va ska jag göra??

---

SVAR

Jag blir alltid bedrövad när jag hör om föräldrar som kränker sina barn på det här sättet, och självklart är det så att din mamma inte har någon som helst rätt att varken slå dig eller behandla dig på det här sättet, varför det är viktigt att hon får detta klart för sig, samtidigt som hon får hjälp att förändra sig. Men viktigast av allt är att du får hjälp att hantera din livssituation då det ofta ger stora sår i själen när föräldrarna som skall skydda en och se till att man är trygg, sviker istället.

Mitt råd är att du genast går till närmaste Ungdomsmottagning eller till skolkuratorn och pratar. Jag kan förstå om det känns obehagligt att berätta om något sådant här och att du kan känna dig rädd för följderna. Men jag kan inte nog poängtera hur viktigt det är att din mamma slutar slå dig eftersom det skadar självkänslan väldigt mycket att bli utsatt för något sådant. Och jag är ganska övertygad om att din mamma inte innerst inne vill slå dig, men många gånger hamnar vuxna i situationer som blir för mycket för dom och där dom inte lyckas hantera sina känslor, varför det kan bli så här ibland. Därför är det även viktigt att din mamma får hjälp för att komma till rätta med det här, men det är inte din sak att ordna, utan det finns andra vuxna som kommer hjälpa till med det.
Det viktigaste för din del är att du går till en kurator och pratar om din situation så att du kan få hjälp att hantera det du blivit utsatt för, och dom övriga problem du beskriver. För det gör mig glad att du ändå känner att du vill leva, även om du inte vill ha det så här. För det är helt sunt och friskt att reagera när man blir behandlad illa, och vilja ha det på ett annat sätt. Och första steget mot att förändra ditt liv i en positiv riktning är att du tar hjälp av en annan vuxen och går och pratar med en kurator.