user-image
Okänd
Annat

Hej. Mitt problem är nog ganska vanligt har jag sett här på ungdomsmottagningen. Jag är 17 år och det är så att min 19 åriga pojkvän har svikit mig väldigt mycket de senaste månaderna. I början av vårat förhållande (varit tillsammans i 1 år och 6 mån) så kunde vi kolla på porr tillsammans och han fick ju givetvis kolla på porr själv också. Han skaffade sin första egna dator vid samma tid. Någon månad efter att han skaffat den så såg jag att han hade gått in på en himmlans många porrsidor per dag! Jag frågade honom snällt varför han hade gjort det. Då svarade han mig genom att säga "det kommer bara upp när jag söker på något". Jag litade ju givetvis på honom. Någon vecka senare såg jag att han hade många nerladdade porrfilmer på datorn. Jag blev väldigt ledsen för jag förstod att han var tydligen väldigt porrintresserad. Jag tyckte det var helt Ok när jag "trodde" det vara normala mellanrum. Han har även porrbilder uppsatta på sitt rum, vilket jag tog illa vid från allra första början, men inte sagt något tills nu om det. Han lovade mig att aldrig göra om det. Han raderade allt med porr att göra på din dator utan att jag behövde säga något om att radera. (vilket jag ändå ville). Han lovade också att inte röra sina köpa porrfilmer. Jag litade på honom till 100% även jag tänkte mycket på att han hade ljugit om porrsidorna från början. Sedan hände detta igen å igen å igen. Jag grät framför honom och sa hur jag kände mig värdelös. Jag skakade framför honom och nästan bad på mina bara knän. Jag börjar nästan gråta nu. Allt detta hände på 2-3 månader. Sen till slut sa jag att nästa gång gör jag slut. Du älskar inte mig om du gör det igen. Jag ska berätta om den gången det hände igen. Vi va hemma hos honom. Jag skulle sova över där. Vi satt och tittade på film då jag såg ett band ligga på videon. Man känner ju oftast igen en porrfilm på utsidan. Jag tog upp den och höll den i min hand å frågade honom vad det här var för något (även jag visste) Han ljög för mig för han kom väl att tänka på mitt ultimatum. Han sa "jag vet inte vad det är" "jag har aldrig sett den" "Jag skulle bara kolla vad det va på" o.s.v. Jag gck lungt in på deras toa och satt bara å skakade i 15-20 minuter och idiotförklarade mig för att han litat på honom ännu en gång. Han ställde sig utanför dörren och ville jag skulle komma ut. Jag börjar gråta och jag gråter i flera timmar in på natten. Han frågar om det är okom han tröstar mig och det är det. Nästa dag är jag arg! Jag frågar arg "ska vi göra slut nu?!!" Men det vill han inte. Jag säger att jag aldrig kommer att kunna lita på honom, han säger att det förstår han. Det här har varit sista gången än så länge. Innan dess har det hänt 3-5 gånger med den sista. Nu har jag sagt till honom att om han känner att han MÅSTE kolla på porr så får han säga till mig. Jag orkar inte bli sviken igen igen så då är det bättre att han säger till så att man kan göra slut. Men jag tror att han gör det bakom min rygg fortfarande. Men jag kan ju inte bevisa något eftersom jag har slängt han porrfilmer. Men det finns ju alltid Tv 1000 o.s.v. Jag vet inte vad jag ska göra. Han ljuger väldigt mycket både för mig och hans familj. Kan du ge mig några råd! Jag skule bli väldigt tacksam!


SVAR

Det finns saker i dom flesta förhållanden som man inte är överens om, där man helt enkelt vill olika saker. Det kan gälla porrtittande eller det kan gälla helt andra saker, men dom flesta råkar ut för situationer där man helt enkelt inte tycker lika.
I dom situationerna måste man fråga sig själv några saker. Det första är: "Hur viktigt är det för mig att han/hon slutar med det här?", emedan den andre parten får fråga sig: "Hur viktigt är det för mig att göra det här?"

Den andra frågan båda måste ställa sig är: "På vilket sätt är jag beredd att kompromissa för att vår relation skall kunna fortsätta, och är jag överhuvudtaget beredd att kompromissa?",

Skulle svaret på den sista frågan bli att man inte är beredd att kompromissa överhuvudtaget, så ställer man i princip ultimatum: "Antingen slutar du med det du gör, eller så gör jag slut!", alternativt "Om jag inte får fortsätta göra det jag gör så gör jag slut!"
Det är ju nämligen så att båda kan ställa ultimatum i en sådan här situation.
Hamnar man i ultimatumssituationen så är det min erfarenhet att det ofta är något i relationen som är snett, för det tyder på att någon, eller båda inte tar hänsyn till varandra, eller respekterar varandra så man är beredd att lösa saker gemensamt, utan istället kör man sitt "eget race" och kräver att den andre ska anpassa sig.
Men ibland kan det också vara så att det är något som är så viktigt, eller kränkande för den ena parten att några kompromisser inte är möjliga, och då kan det också vara så att man hamnar i en ultimatum situation. För upplever man något som partnern gör som väldigt kränkande, så kan det vara svårt att hitta kompromisser, varför enda möjligheten kan vara att bryta förhållandet om inte partnern respekterar att det han/hon gör upplevs som kränkande.

I ditt fall så verkar det ju som om du upplever din killes porrtittande som kränkande, men frågan du måste ställa dig, är ifall det finns kompromisser för dig att göra, då du enligt ditt brev inte hade något emot att titta på porr tillsammans med honom. Men förutom att du måste komma fram till vart du står när det gäller porrtittande, och vad du själv kan acceptera i den vägen, så finns det ett annat problem.
Din kille har uppenbarligen inte varit ärlig när han sagt att han skall sluta titta på porr, utan verkar ha svarat det som han uppfattat att du vill att han skall svara. Självklart skapar detta en kris när det gäller förtroendet som han själv har bäddat för. Det hade varit betydligt ärligare om han sagt att han inte skulle sluta titta på porr, och ni två tillsammans kunde ha kommit överens om i vilken omfattning porr skall förekomma i ert förhållande, och vid vilka tillfällen, om nu det hade varit okay för dig. Nu har han istället sagt en sak, och gjort en annan, och detta vid upprepade tillfällen.

Så oavsett om ni två löser detta med porrfrågan i ert förhållande, så återstår ändå förtroendekrisen att lösa.
Det går inte att säga hur länge man klarar att vara ihop med någon som inte är ärlig, eller hur många gånger det ska hända innan man ska göra slut. Det måste vara upp till var och en att känna efter ifall man tror att man kan återskapa förtroendet, och om man tycker att förhållandet är värt att satsa på. För ett förhållande utan förtroende är inte mycket till förhållande. Därför är det återigen en sak för dig att fundera över. Tror du att du kan återfå förtroendet för honom?
Svaret beror självklart inte bara på dig, utan beror mycket på hur han beter sig framöver om du nu är beredd att ge honom fler chanser. Så en bra start på ditt funderade över om du kan återfå förtroendet, kan därför vara att prata med honom, och helt enkelt fråga honom vad han tänker göra för att du skall kunna lita på honom igen. För det är inte så enkelt för honom att han bara kan förvänta sig att du skall jobba med dig själv och försöka intala dig själv att lita på honom igen. Utan han måste faktiskt ta ansvar för den här situationen och det faktum att han inte varit ärligt, genom att åtminstone ge dig vettiga svar när du frågar honom om hur han tänker sig att ert förhållande skall kunna bli bättre och du skall kunna lita på honom. Inser han inte att han ställt till det, eller på annat sätt vägrar ta ansvar för sina egna misstag, är nog ert förhållande inte så mycket att hoppas på.

Visningar : 604