Hejsan, varje dag så bråkar jag med min mamma, det är jätte jobbigt. Och jag brukar bli slagen när vi grälar. Vi grälar oftast om ingenting. Och jag vet att mamma har det väldigt jobbigt. Hela min släkt vet om att vi har det jobbigt. Och både jag och mamma vill lösa det utan att blanda in socilen. Jag är bara 15 år, och undrar om det skulle kunna vara möjligt för mig att flytta hemifrån. Trots att jag inte har något jobb. Mormor och morfar är beredda att betal hyran. Men skulle man kunna få bidrag eller något så att man kan klara sig själv.

---

SVAR

Ja, det finns ibland möjlighet att få ekonomisk hjälp för att man skall kunna bo hemifrån även om man är ung. Det är socialtjänsten som sköter den biten, och förutsättningen är att dom tillsammans med familjen kommer fram till att det här är bästa lösningen. Är det en väldigt allvarlig situation för barnet kan socialtjänsten se till att barnet får flytta utan att föräldrarna ger sin tillåtelse, men i dom flesta fall försöker man få föräldern/föräldrarna med på det hela.

Jag kan förstå viljan att lösa det här utan att koppla in socialtjänsten då många känner ett obehag inför att ta kontakt med socialen. Men i det här fallet så känner sig uppenbarligen din mamma så pressad av sin livssituation att hon inte förmår att behärska sig själv, vilket talar för att hon behöver hjälp. Ingen förälder mår nämligen bra av att slå sitt barn, utan dom flesta känner stor skuld och dåligt samvete efteråt för att dom inte lyckades behärska sig, vilket bara gör att föräldern mår ännu sämre, och får ännu svårare att behärska sig nästa gång, osv, osv. Det hela blir en ond spiral som föräldern själv kan ha svårt att ta sig ur. Och det är tyvärr vanligare än vad man tror att mammor, som det gäller i det här fallet, känner en så stor press, att dom inte förmår att agera som vuxna föräldrar i kontakten med sina barn. Och då måste mamman få hjälp.
I första hand självklart för att barnet far illa av att bli slaget, för det är ju barnet som tar smällen när föräldrarna inte klarar att behärska sig.

Så i första hand för din egen skull, men även för din mammas skull, så önskar jag att ni ändå skulle ta steget och söka hjälp. Socialtjänsten som många tror bara sysslar med att skilja barn och föräldrar åt, har många insatser som går ut på att stötta mammor och pappor att kunna vara bra föräldrar åt sina barn, och det är ju egentligen vad dom flesta vill.

Så mitt råd är att du och din mamma sätter er ner tillsammans när det är lugnt hemma, dvs när ni inte bråkar, och pratar om vad ni kan göra tillsammans för att lösa det här. Om ni två tex bestämde er för att gå till socialtjänsten tillsammans och söka hjälp, så skulle ni kunna komma tillrätta med den här situationen, så båda kunde må bättre. Kanske kunde ni be någon släkting vara med när ni pratar, då det alltid är bra att ha någon utomstående med för att förhindra att det bara blir bråk igen.

Ett annat alternativ är att du går till närmaste Ungdomsmottagning eller går till skolkuratorn. Sedan kan ni två prata om vad som vore bäst att göra, och hur du och din mamma skulle kunna få hjälp att förbättra er relation så det inte behöver bli så drastiskt att du måste flytta. Kanske finns det även andra alternativ, som att du skulle kunna bo hos din mormor och morfar ett tag. Sådana här alternativ och andra skulle du kunna diskutera med en kurator, och sedan kan kuratorn hjälpa dig att diskutera det hela med både mamma och övriga släktingar som du och kuratorn kommer överens om.

Men oavsett vem du vänder dig till, så hoppas jag att du ändå går till någon, med eller utan din mamma. För den här situationen är inte bra för dig, då det är negativt för självkänslan att bli slagen, förutom att det överhuvudtaget är jobbigt att vara i ständiga bråk med sin mamma. Så även om du inte får din mamma med dig, så råder jag dig till att gå iväg själv, för det finns hjälp att få i sådan här situationer.