Hej! jag blev våldtagen för snart ett år sedan. Jag har inte sagt det till någon. Jag känner mig jätte rädd nu när jag är hemma hos min mamma för det var därt det hände.Jag bor nu inte hemma hos min mamma så ofta. Jag är hemma vissa delar av sommarlovet och jullovet sen i bland på andra lov vi har. Jag flyttade hemifrån samma år jag fyllade 16 år. Jag fyllar 18 år i år.Jag flyttade för att börja gymnaiset på annan ort. tack på förhand.

---

SVAR

Att känna den här typen av rädsla efter ett så allvarligt övergrepp som en våldtäkt är inget konstigt eller ovanligt, utan helt normalt.
Du skriver att du aldrig berättat det för någon, och jag vet av erfarenhet att många känner att dom inte klarar att berätta av en mängd orsaker. Man kan känna sig skyldig själv till att det hände, och tro att det egentligen var ens eget fel(det är det dock ALDRIG). Man kan känna sådan skam över det som hände att man helt enkelt skäms för mycket för att berätta för någon. Man kan vara rädd för att inte bli trodd. Man kan vara rädd för att det skall bli en massa jobbiga saker med anmälan och annat som man inte tror att man klarar att hantera osv, osv. Det finns många skäl som sagt till att man inte väljer att berätta, och att man istället går och bär allting inom sig.

Min erfarenhet är dock att en sådan här allvarlig händelse aldrig går att glömma. En våldtäkt skapar nämligen så mycket känslor inom en, vilket oftast gör att man börjar se på sig själv och andra annorlunda. Kanske känner man äckel inför sig själv, kanske känner man hat gentemot sig själv, kanske känner man att man inte längre vågar lita på någon, kanske känner man en ständig rädsla inför livet och andra osv, osv. Oavsett vad man känner så är känslorna oftast väldigt starka, och dessutom oftst svåra att hantera ensam. Det kan göra som i ditt fall att man har svårt för att befinna sig där det hände, då allting kommer tillbaka då, och man vet inte hur man ska göra för att bli av med rädslan.

Mitt råd till dig, är därför att du börjar fundera över ifall du inte ska söka hjälp för att hantera det här. Att få prata med någon som är duktig på sådant här och få stöd i hur man kan bearbeta och hantera hela händelsen så man slipper känna rädsla och oro i resten av sitt liv, kan uppväga det jobbiga med att gå och söka hjälp.
Du kan vända dig till närmaste Ungdomsmottagning eller till öppenvårdspsykiatrin där du bor för att få en tid för samtal. Och du behöver i detta läget inte fundera över anmälan och annat sådant utan istället koncentrera dig på att få stöd i att hantera alla känslor som våldtäkten skapat inom dig. Längre fram kan du och den du träffar diskutera hur ni ska göra när det gäller anmälan osv. För det är så att alla våldtäkter bör anmälas, då ingen skall komma undan med ett sådant brott, men det är inte vad du skall tänka på i första hand just nu.

Gå gärna in på www.hopp.org och läs mer om det här, så hoppas jag att du hittar styrkan och modet att våga söka hjälp. För så här ska du inte behöva ha det.