Hej. Jag är en kille som fyller 17 i år och jag har kännt mig deprimerad så länge jag kan minnas.Det är ingen tjej som vill vara med mig,knappt snacka med mig.Jag träffar aldrig min pappa längre och jag har ofta tankar om att ta mitt liv.När jag tänker på allt de här så får jag en stor klump i halsen och jag mår illa.Det känns som jag kommer vara ensam hela mitt liv.Vad ska jag göra?

---

SVAR

När det blir så många jobbiga saker i livet som liksom staplas på varandra, är det lätt att känna att man inte orkar längre. Det kan också vara svårt att veta hur man ska börja ta tag i allt, varför man lätt faller in i en depression där man bara känner uppgivenhet inför allting. I det läget kommer ofta tankarna på självmord, eftersom man själv har svårt att se hur saker och ting skulle kunna bli bättre.
Det svåra med att hamna i den här situationen är att man oftast är ensam. Och eftersom man själv är så nere, orkar man inte lyfta sig i håret och se alternativ och lösningar på alla problem. Man orkar oftast inte heller känna något hopp, varför det är lätt hänt att det blir en negativ spiral som man inte kan ta sig ut. Det som krävs för att bryta det hela är oftast att det kommer någon utifrån som kan vara ens hopp när man själv inte orkar hoppas, någon som kan peka på hur man kan komma tillrätta med sina problem och visa på saker man själv inte kan se, och någon som kan finnas där och stötta och visa att liva kan vara värt att leva fastän man själv inte kan tro det.
Får man den hjälpen så brukar den negativa spiralen stanna upp, och med tiden kan den vända och börja gå åt det positiva hållet istället, varför man till slut själv kan känna hopp, se lösningar, och känna att man vill leva.

De personer som kan hjälpa dig med detta finns på lite olika ställen. Du kan vända dig till Ungdomsmottagningen och få en samtalskontakt där, eller så kan du ringa öppenvårdspsykiatrin och få en tid hos dom. Det viktigaste är att du söker hjälp och bryter din ensamhet, sedan kan du och den du träffar ta itu med allt du berättat om för mig. För det är många jobbiga saker du berättar om, men jag vet också av erfarenhet att man kan komma tillrätta med den här typen av svårigheter, men då krävs lite arbete. Och första steget är att du söker hjälp, för det finns människor som är beredda att hjälpa dig, men måste själv söka upp dom.