HEEEJ! Först vill jag säga att det här är en superbra sida! Jag är en 13 årig tjej som har två frågor: * Jag är den enda tjejen i klassen som är kompis med killarna i klassen, men jag har blivit kär i en av killarna men jag vågar inte säga nåt, och jag vill inte förlora honom som kompis heller. * Jag är den enda som jag känner som gillar gammal musik t. ex jag älskar Queen, jag vet allt om den gruppen, är det normalt?? Snälla jag behöver hjälp…. kram

---

SVAR

Att berätta för någon att man är kär tycker dom flesta är ganska läskigt, varför dom flesta väljer att liksom smyga in det istället. Det kan handla om att man börjar småflirta lite, att man försöker vara mer i närheten av den man är kär i, och att man genom kroppsspråk och menande blickar låter den andre förstå att man är intresserad. Men även om man väljer den här vägen så kommer man ändå alltid till det stadiet där man måste blir lite mer tydlig och säga att man är kär. Har man flirtat ett tag och den andre har besvarat det hela så brukar det dock kännas lite lättare då, än om man bara stegar fram direkt och säger att man är kär.
Men hur man gör är upp till en själv, så du får själv fundera över vad som passar dig.

Att du sedan är kär i en kompis kan ju krångla till det hela. Är han också intresserad och ni blir ihop, kan det ibland vara svårt att fortsätta som kompisar om man sedan längre fram gör slut. Vissa funkar det för, andra inte, och det kan vara svårt att veta i förväg.
Skulle han inte vara intresserad kan det också bli lite svårt att fortsätta vara kompisar som vanligt om han får veta att du är kär i honom. Båda kan då känna sig lite obekväma och vänskapen kanske då blir svår att behålla.
Men inget av det här behöver hända, då mycket är upp till en själv. Lösningen på båda situationerna är oftast att man pratar med varandra. Dvs, blir man ihop och sedan gör slut så snackar man om hur man skall kunna fortsätta som kompisar om man nu fortfarande vill det. Vill båda så löser det sig oftast. Och skulle det visa sig att han inte är intresserad så kan man oftast lösa den situationen också genom att prata om hur man skall kunna fortsätta vara vänner även om den ena är kär och den andre inte känner så.
Men det är som sagt alltid en risk med att blanda in kärlek mellan kompisar, varför du själv får fundera över vilket som betyder mest för dig, och om du är bereddd att chansa.

När det sedan gäller musik, så är det inget onormalt med att gilla gammal musik. Det finns en anledning till att mycket av den gamla musiken fortfarande spelas så mycket och det är att det finns alldeles för mycket bra gammal musik för att den bara skall kastas bort.
Nu är det dock så att väldigt unga personer oftast lyssnar på nutida musik eftersom det oftast är den dom kommer i kontakt med, varför man kan känna sig annorlunda om man lyssnar på äldre musik. För många i din ålder är det också väldigt viktigt att känna att man hänger med och att man "är som andra", varför alla säger sig gilla samma saker, i det här fallet musik. Men när du och dina kompisar blir upp emot 18 och äldre så kommer det här sannolikt att förändras, då det blir mer accepterat att man har sin egen stil då, och man inte är lika mån längre om att "vara som alla andra". Tvärtom så blir det nästan mer viktigt att skilja ut sig från andra och göra sin grej, varför det är mer okay att visa vad man tycker och tex lyssna på något som inte alla andra gör. Och när du kommer upp i den åldern kommer du också märka att det är många fler än vad du märker nu, som också gillar gammal musik, så onormal är du inte på något sätt, utan snarare är du modig som vågar stå för att du gillar något som dina kompisar inte verkar gilla.