Varför skrivs och sägs det hela tiden att "alla är lika mycket värda" men varför har i sånna fall vissa fullt med vänner och ett bra liv medans vissa går ensamma och vill ta självmord? Jag tänker ta självmord, för det är ändå ingen som bryr sig och det spelar ingen roll om man lever eller inte när alla hatar allt man gör och säger. Även om man försöker! Varför får man inte välja om man ska födas eller inte? Då slipper all de som tar självmord vara så ledsna innan de väljer sista utvägen? Snälla svara, jag vill så gärna veta vad ni tycker!

---

SVAR

Att ha en uppfattning att alla är lika mycket värda, betyder inte att man har makt att förändra det faktum att livet är orättvist. Och jag kan önska att jag kunde ge dig ett svar på varför vissa barn föds till ett liv i fattigdom, eller varför vissa får föräldrar som inte är kapabla att varken ge kärlek eller omvårdnad på ett sätt som alla barn behöver. Jag önskar också att jag kunde svara på varför vissa blir utsatta för våldshandlingar och övergrepp av olika slag, och varför vissa har svårt att få vänner och blir mobbade emedan andra verkar få allting serverat.
Jag har tyvärr inga svar på det här, utan kan precis som du fråga mig varför många gånger om dagen, och både bli arg och ledsen över varför alla människor inte kan vara lika mycket värda i praktiken också och inte bara i vår uppfattning.

Vissa väljer att vända sig till religionen för att finna sina svar på dom här frågorna, andra väljer att söka svaren i andra så kallade new age-läror och teorier, emedan andra skapar sig en egen teori om varför världen ser ut som den gör. Sedan finns det dom som gör allt för att inte fundera över detta överhuvudtaget då det skulle bli för jobbigt, varför många väljer att kasta sig in i karriären, eller på andra sätt hålla sig sysselsatta i så högt tempo att dom inte hinner tänka efter. Det finns lika många varianter på hur man löser dom här frågorna som det finns människor sannolikt.

Så, visst kan jag ha mina egna teorier om varför saker och ting ser ut som dom gör, men stämmer dom? Inte vet jag, och förmodligen får jag aldrig veta heller. Men en sak vet jag, och det är att även om livet är orättvist i många avseenden, och även om det är så att vissa utsätts för påfrestningar som andra aldrig behöver komma i närheten av, så vet jag att saker går att förändra. Jag har sett det alltför många gånger för att vara övertygad om den saken. En människa kan ha råkat ut för hemska saker, upplevt ensamhet och sorg, och tappat tron på livet. Sedan kan det hända något, eller man kan träffa någon som sakta men säkert får allt att vända. Och plötsligt står man där några år senare och upptäcker man att man förändrat sin syn på livet och på sina egna möjligheter att leva ett liv i harmoni.
Jag har träffat så många människor i nöd under mitt liv, många som inte sett någon annan utväg än självmord, eller andra självdestruktiva handlingar. Hade dom fått se sig själva några år senare så hade dom själva inte trott på det, för ingen av dom kunde tro att dom skulle kunna resa sig och någonsin känna något annat än sorg och hat över livet. Men några år senare så står dom där i alla fall och livet har förändrats, och dom gamla känslorna av hopplöshet har förbytts i en tilltro att dom själva kan skapa ett liv som kan vara värt att leva. Ingen av dom skulle sannolikt helt kunna beskriva hur dom tagit sig dit, men faktum är att dom gjort det i många fall, även om det varit en svår resa för dom flesta. Jag skulle ljuga om jag sa att alla klarar det, för alltför många orkar inte utan väljer tex att avsluta sitt liv, eller på andra sätt leva sitt liv i skuggan av vad det skulle kunna bli. Förmodligen är det många omständigheter som spelar in när det gäller vem som tar sig igenom och vem som väljer att lägga av, omständigheter som skulle ta mig lång tid att försöka få klarhet i, även om jag har en uppfattning.

Så, vad jag egentligen vill säga till dig är, att jag håller med om att livet inte är rättvist och att det ser ut som om alla människor inte är lika mycket värda. Men som jag också sade, så vet jag att det finns en kraft i varje människa som kan jobba för dom och inte mot dom, men oftast behöver man hjälp då ingen människa orkar stå ensam. Den hjälpen hoppas jag innerligt att du skall orka söka upp vare sig du gör det inom psykiatrin eller på annat håll. För mig är du nämligen värd allt i hela världen även om jag inte kan se dig och inte vet vem du är, och jag hoppas av hela mitt hjärta att du ska bli en av dom som står där och kan känna det själv också en dag.