Hej, jag är en kille på 17 år. När jag gick i grundskolan fanns det en tjej som jag var väldigt kär i. Så länge jag minns faktiskt. Nu är det så att jag inte kan glömma henne. Jag har försökt i över ett år nu, men det är omöjligt. Jag har alltid funderat på om hon känt likadant för mig eftersom det ibland verkat så. Så nu har bestämt mig för att ta reda på det. Hur ska jag göra? Jag vet ju inte ens om hon har en pojkvän nu. Jag skulle vilja kolla upp lite saker innan jag frågar henne men vet inte riktigt hur jag ska få kontakt. Det verkar ju like misstänksamt om man ringer en person som man inte träffat på över ett år och som man aldrig direkt umgåtts med tidigare.

---

SVAR

Visst kan du försöka kolla upp om hon har pojkvän osv genom att försöka låta någon kompis luska med hennes kompisar osv. Men det kan vara svårt det också om man inte känner någon som brukar umgås med henne, eller känner till henne något närmare. Och på tal om misstänkt, så är det enligt min erfarenhet betydligt mer misstänkt när någon springer runt och ställer frågor om en, än om personen ifråga ringer själv. Så min erfarenhet är att det är bäst om man ringer själv och helt enkelt säger som det är. Jag menar inte att du behöver säga att du är kär i henne, för ärligt talat så vet du kanske inte det längre eftersom du inte verkar ha träffat henne på så länge. Men det du vet är att du inte riktigt kan få henne ur tankarna och att du ångrar att du inte tog chansen att lära känna henne närmare när du hade henne runt omkring henne. Och att en kille ringer och säger en sådan sak, blir dom flesta tjejer smickrade av, även om dom skulle ha en pojkvän. Och du vet ju att den möjligheten finns, så du kan förbereda dig på det. Men det är ju som sagt inget som säger att man inte kan snacka och ha ett utbyte av varandra även om det inte leder till något mer än vänskap för att den ena är upptagen.
Och skulle hon nu av en eller annan anledning vara otrevlig i telefon eller något annat, så kommer du sannolikt att känna dig sårad, men samtidigt så kommer du nog inte ha så svårt att glömma henne, för en tjej som beter sig illa är det ju svårt att vara kär i. Och i det läget vet du i alla fall att det är du som varit vuxen nog att ta kontakt på ett schysst sätt, men att hon inte var vuxen nog att hantera det på ett schysst sätt, så då har du definitivt inget att skämmas för.

Fundera på det här, och se om du inte ska göra ett försök att ge det hela chansen nu när du blivit lite äldre och förmodligen har lite mer mod att utforska livets möjligheter än vad man oftast har när man går i högstadiet. För det enda man oftast ångrar senare i livet är alla missade möjligheter, där rädsla eller andra känslor satt stopp för en själv att utforska något man känner kan vara rätt. Sedan vet man ju aldrig vad resultatet blir, men det känns oftast bättre att ha misslyckats än att gå och tänka "tänk om jag bara hade....."