user-image
Okänd
Annat

Jag är en tjej på 19 år som har ett "problem". det är så här att jag sommarjobbar just nu och trivs jättebra på mitt jobb. Men det finns en man här, han är runt 50 år och det verkar som om han vill ta på mig hela tiden. Det är liksom inte tafs på rumpan eller så utan han brukar lägga armen om mig och smeka mig på ryggen och så när han pratar med mig. Han kommer fram till mig och pratar varje dag även fast han inte har nåt att säga. Och så sitter har och stirrar på mig och sen när jag tittar på honom så vändr han bort blicken. Är det verkligen möjligt att han kan ha blivit kär i mig? Han beter ju sig precis så.


SVAR

Det är ingen omöjlighet att han blivit kär i dig, men man kan definitivt ifrågasätta vad den typen av känslor baserar sig på med tanke på den stora åldersskillnaden er emellan. Enligt min erfarenhet så är det nämligen inte speciellt vanligt att en 50-årig man blir uppriktigt kär i en tjej som är 19, och som han inte ens känner något närmare, utan i dom flesta fall finns det andra motiv bakom. Det kan vara allt från en sexuell attraktion, vilket en del män känner inför unga kvinnor, eller det kan vara andra saker som att han får en kick av att helt enkelt omge sig med en ung kvinna och inbilla sig att hon skulle vara intresserad, då det får honom själv att känna sig yngre, attraktivare osv. Det kan alltså vara ett rent egoistiskt intresse som mer handlar om att han vill stärka sin egen självkänsla, vilket alltså inte behöver innebära att han är kär i dig på det sätt man brukar mena.

Men det faktum att han vill ta på dig hela tiden, är enligt min erfarenhet ingen positiv signal. Det visar att han inte har den typ av mognad man kan förvänta sig av en 50-åring, utan tvärtom att han utnyttjar situationen genom att försätta dig som sommarvikarie i en obehaglig och utsatt situation.
Det finns förvisso dom personerna som med goda avsikter är mer fysiska och tar mer i personer än vad som är brukligt, och då finns ingen sexuell laddning i det hela, utan det hela är mer på ett vänskapligt plan. Men detta brukar man dels känna, då detta inte brukar ge upphov till att man känner sig obehaglig till mods, och dessutom brukar man se att den här personen är så mot alla.

Men som jag uppfattar dig så är det bara mot dig som han är så här, varför jag tycker att hans beteende är anmärkningsvärt även om han inte tagit dig på rumpan osv.
Du säger inget i ditt brev om hur du känner dig när han tar på dig på det här sättet, men om du känner dig det minsta obehaglig till mods, eller på andra sätt känner dig trängd, eller tvungen att acceptera det här för att inte riskera att mista ditt jobb, så skall du göra något åt det. Om du vågar så kan du börja med att markera för honom att du inte vill att han skall ta på dig när ni pratar. Det kan du göra genom att helt lugnt säga att "Du, du kan gärna prata med mig om det är något, men jag uppskattar inte att du står så nära, eller att du tar på mig hela tiden, utan jag vill stå ifred om vi ska prata."
Om han är en person som bara rent vänskapligt tar i personer, så lägger han av direkt, men har han andra motiv och försöker utnyttja situationen så kommer han sannolikt inte att sluta för det. I ett sådant läge är det dags att ta upp det med din närmaste chef, och hjälper inte det ska du prata med fackförbundet så kan dom agera, eller ge dig råd om hur du tex kan anmäla honom. Dom råden kan dom ge även om du inte skulle vara medlem. För man både kan och bör anmäla sådana här saker om det är så att en person utsätter en för kränkning genom att ta på en hela tiden. Det kan vara kränkande nog även om personen inte tar en på rumpan eller brösten.
Men som sagt, förhoppningsvis behöver det inte gå så långt som till en anmälan, utan markera för honom att du inte uppskattar hans närgångenhet så slutar han förhoppningsvis. Och i annat fall så dra dig inte för att vara både skarpare och prata med din chef i första hand.

Visningar : 871