SVAR
Det här är väldigt allvarliga saker du berättar, och jag beklagar verkligen att din rektor inte hade förstånd att ta det här på allvar, för det här är inte lek, utan mobbning, misshandel och allvarliga trakasserier, och sådant skadar självkänslan, förutom att du kan bli skadad rent fysiskt också. Många som hamnar i din situation känner stor vånda inför att berätta. Dels så kan det kännas skamligt att man blir utsatt för något så kränkande att man inte vill berätta, men man kan också vara rädd för att vad som kommer att hända om vuxna börjar röra i det hela. Blir det kanske värre då, kommer jag bli trodd, och hur kommer det hela att gå till?Du har ju tyvärr redan fått uppleva hur det är att inte bli tagen på allvar, och jag kan bara hoppas att det inte helt avskräckt dig från att fortsätta att berätta. För så här ska du inte behöva ha det, och dom som håller på med det här ska inte bara fortsätta tro att det här är okay, för det är det ABSOLUT inte. Det är så allvarligt att din mamma skulle göra helt rätt om hon polisanmälde det hela. För du har precis som vem som helst rätt att känna dig trygg i din skola och få vara ifred. Det spelar ingen roll hur du ser ut, hur du är, eller vad du gör. INGEN har rätt att bete sig så här mot dig. Så mitt råd till dig är att du försöker ta mod till dig och berätta för din mamma så hon kan ta tag i det. Lita på att hon klarar att reda ut en sådan här situation och att hon kan ge dig stöd. Klarar du absolut inte att prata med henne, så vill jag att du går till skolkuratorn/skolsköterskan eller någon lärare du litar på så fort som möjligt. Kuratorn och skolsköterskan och lärarna har inte sommarlov lika länge som ni, så du kan komma i kontakt med dom innan skolan börjar, och det kan kanske vara lugnare för dig att gå dit och prata med dom innan alla eleverna är tillbaka. Men gå inte och tig om detta, för det är inte du som gör fel, utan det är personerna som mobbar och misshandlar dig.