SVAR
Enligt min erfarenhet är det väldigt troligt att dina känslor idag har ett starkt samband med den avskyvärda mobbning du blivit utsatt för. Utifrån det är det heller inte konstigt att du tar mer allvarligt på saker och har svårt att uppfatta det roliga när det handlar om skämt som kanske innehåller en viss ironi eller där man skämtar på någon annans bekostnad. För dig som upplevt hur det är att vara utsatt för andras nedvärderande och kränkande behandling ter sig vissa skämt helt enkelt inte som roliga längre och det är helt natuligt att du känner så. Så, att du är sårbar är alltså inget konstigt då mobbning av den typen du beskriver ger självkänslan och självförtroendet en allvarlig knäck, samtidigt som förtroendet för andra människor får sig en ordentlig törn. Och du ska veta att du inte är det minsta löjlig som känner så här. Att bearbeta och komma igenom en sådan här situation tar tid, och för många kan ärren sitta kvar i resten av deras liv om dom inte får rätt hjälp eller träffar människor som kan hjälpa dom att tro på sig själva och andra människor igen. Och utifrån ditt brev verkar du varken ha fått någon hjälp att hantera detta, eller någon vidare förståelse från kompisar och andra runt omkring dig, varför det alltså inte är konstigt att du känner som du gör och har nära till gråten. Men det är viktigt att du försöker ta ett kliv ur den här situationen där du känner dig sårbar, missförstådd och ensam. Börja tex med att sätta dig ner med din pojkvän och förklara för honom hur du känner och hur den här mobbningen har påverkat dig. Berätta också för honom om hur det känns för dig när han säger vissa saker så han förstår hur det är för dig. Du kanske har gjort detta till viss del redan, men ofta så säger man kanske lite grand och sedan vill man att den andre skall förstå, fastän det oftast krävs att man är väldigt tydlig och kanske pratar i lugn och ro flera gånger innan den andre har en chans att verkligen fatta. Så om du tycker att din kille betyder tillräckligt mycket för dig så du vill satsa på honom, råder jag dig till att prata med honom om detta både en och två gånger. Och det är viktigt att du inte bara pratar med honom när det hänt något som fått dig ur balans, utan tvärtom så ska du prata med honom när du känner att du är i balans och ni båda kan sitta i lugn och ro utan att det är något som stör. Då brukar samtalen bli bäst. För väljer man ett tillfälle när man är mitt uppe i ett gräl, man är ledsen, eller befinner sig i någon annan känsloladdad situation så är man alltför upptagen och fångad i sina känslor för att kunna förklara och lyssna på det sättet som krävs för att det skall bli någon förändring. Den här typen av samtal kan du sedan ha med dina kompisar, föräldrar, ja vem som helst av dom som du tycker känns viktigt att få förståelse från. Och i vilken ordning du pratar med dom spelar ingen roll utan utgå från vad du själv tycker känns bäst och viktigast. Det sista jag vill säga, är att jag även råder dig till att skaffa en samtalskontakt för egen del. Genom att prata med dom runt omkring dig på det sättet jag nämnde ovan kommer du att berarbeta det som hänt dig på ett sätt, men enligt min erfarenhet så är det oftast bra om man har en samtalskontakt med någon utomstående som mer professionellt kan hjälpa och stötta en att läka alla dom sår i själen som mobbning river upp. Så var inte rädd för att kontakta kuratorn på tex Ungdomsmottagninen där du bor, eller på din skola. Dom finns där för att hjälpa till i sådana här situationer och ingen av dom kommer tycka du är löjlig som känner som du gör.