jag skär mig för att fly från verkligheten eller när jag blir arg eller ledsen, behöver jag hjälp?

---

SVAR

Ja, enligt min erfarenhet så behöver du det. Ditt behov av att fly från verkligheten genom att skära dig som du beskriver, är ett tecken på att du bär på jobbiga känslor som du inte vet hur du ska hantera utan att göra illa dig själv. Och även om du anser att du hittat en lösning genom att skära dig, så är det ändå så att den lösningen har flera nackdelar. Dels så skadar du din kropp, vilket i slutänden kan ge dig bestående men, och dels så har själva skärandet ingen effekt på dom jobbiga känslorna mer än för stunden. Det vill säga, dom jobbiga känslorna minskar inte, försvinner inte, gör inte mindre ont när effekten av att du skurit dig klingat av. Dom kommer istället sannolikt tillbaka med lika stor kraft, eller till och med starkare än förra gången. Något som gör att det är svårt för dig att någonsin komma ifrån behovet av att skära dig. Tvärtom så finns det istället en risk att du kommer skada dig mer i framtiden. För enligt min erfarenhet så funkar det här med att skära sig som med knark ungefär, det behövs mer och mer för att uppnå samma effekt, varför du sannolikt precis som en drogberoende kommer behöva ta till starkare doser av det som dämpar dom jobbiga känslorna, dvs du kommer göra dig själv mer och mer illa.

Det som behövs för att komma ur en sådan här negativ spiral är oftast professionell hjälp. Det betyder att man successivt och i den takt man orkar/klarar det, får hjälp att sätta ord på dom här känslorna som plågar en, och att man sedan även får hjälp med hur man ska kunna hantera dom utan att behöva göra illa sig själv. Och när man kommit så långt, så blir inte känslorna lika plågsamma längre. Du kan likna det vid matematik, där man kan känna sig helt låst, dum i huvudet, och nästan få panik när man ska lösa ett tal eller förstå en logik som känns helt främmande och obegripligt. Om man får rätt hjälp att bena ut det hela, och stöd med att ta en bit i taget utan att behöva känna sig dum och korkad, så kommer man till slut att börja förstå det som tidigare var obegripligt och få ett sammanhang i det hela. Samtidigt lär man sig hur man ska lösa den typen av tal, vilket gör att man inte längre kommer känna panik, bli låst, eller känna sig korkad så fort man stöter på något liknande igen. Och på precis samma sätt funkar det med jobbiga känslor. När man väl får hjälp att uttrycka dom, förstå dom och hantera dom, så blir dom inte lika skrämmande,vilket gör att man kan känna sig säker även om dom skulle dyka upp senare igen i livet. Och då behöver man inte ta till rakbladet, eller självsvälten eller vad det nu är man tidigare använt för att kontrollera eller komma bort från det jobbiga.

Den här hjälpen jag pratar om kan du få i en samtalsterapi av en psykolog/psykoterapeut. För att hitta hjälpen kan du ringa öppenvårdspsykiatrin där du bor (barn-, och ungdom om du är under 18 år, annars vuxensidan). Då får du en tid för ett första besök och där kan du sedan prata med den du träffar kring hur en kontakt skulle se ut. Ibland finns psykologer även på Ungdomsmottagningen, så om du vill kan du ringa dit också och höra vilken hjälp dom har att erbjuda. Det finns även privata psykologer/psykoterapeuter, men det är oftast ganska dyrt att gå till en sådan. Går du i skolan kan du även prata med skolkuratorn så hon/han kan hjälpa dig med att skaffa rätt sorts hjälp om du själv tycker det känns jobbigt.
Hoppas du vågar ta steget att söka hjälp, för enligt min erfarenhet är det sällan den här typen av problem löser sig av sig självt, och min önskan är att du ska kunna leva ett bra liv utan att behöva göra illa dig själv. För det finns andra sätt att lösa sådana här saker på, och det hoppas jag att du tagit till dig.