Min pappa har slagit mig och mina äldre syskon så läneg jag kan minnas. Då min lillebror kom till världen och jag började skolan slutade han dock med det fysiska. Han gick då över till det psykiska, som för mig gör så mkt ondare. Har växt upp med att bli kallad för tjockis, ful och meningslös och så mycket mera. Idag så sitter det djupt inom mig och det han tycker om mig tycker jag. Det gör så ont.. vet inte om jag klarar av detta mera. Har så många frågor, mår så dåligt..men jag vet inte om jag ens vågar gå och prata med någon! Tänk så får han reda på det!

---

SVAR

Det är allvarligt det du beskriver, eftersom den här typen av behandling sätter djupa sår i själen, vilka man oftast får dras med under lång tid i livet. Det är därför det är helt förbjudet att behandla sina barn på det här sättet, för det finns inga barn som förtjänar att behandlas illa på det här sättet. Din pappa har uppenbarligen inte klarat det ansvar som det innebär att vara förälder, och enligt min erfarenhet beror det oftast på att föräldern själv har så stora känslomässiga problem att han/hon inte förmår att ge sina barn den kärlek och omsorg dom behöver. Så, vägen till att din pappa ska kunna börja bete sig annorlunda är faktisk att han får hjälp.

Men oavsett vad din pappa behöver, så är det för mig allra viktigast att du och dina syskon får den hjälp och det stöd som ni behöver.För det är precis som du säger, att får man höra sådana här saker om sig själv hela tiden, och dessutom fått vara med om att bli slagen av sin pappa, då börjar man till slut tro själv på alla hemska saker som sägs om en. Men sanningen är att du och dina syskon inte alls är något av det han säger till er, utan det hela handlar om att han själv är trasig på insidan, varför han inte klarar att vara kärleksfull mot dig/er. Du och dina syskon är precis lika fina som alla andra barn, låt ingen få dig att tro annat. Men eftersom jag vet att det är svårt att stå ensam och försöka tro att man inte är allt det som ens förälder säger till en, så vill jag att du söker hjälp. Gå till skolkuratorn, eller till kuratorn på närmaste Ungdomsmottagning, och låt någon annan vuxen få veta hur du har det. Och berätta för personen du träffar att du är så rädd för att din pappa skall få veta att du berättat, så kan du och den du träffar prata om hur ni ska göra. Men gå och sök hjälp direkt, för du ska inte gå och vara ensam i det här. Utan sök hjälp så du får hjälp med att få det bättre i ditt liv, det är du och dina syskon värda.